Humaniora nödvändigt för ett kreativt näringsliv.

[dropcap]P[/dropcap]å DN debatt kunde vi nyligen (31/8) läsa en viktig debattartikel av finansmannen Robert Weil, där han pläderar för att konst och kultur är avgörande för näringslivets utveckling och en absolut förutsättning för att skapa ett bättre samhälle. Artikeln är särskilt intressant eftersom den hjälper oss att höja blicken och förstå att ett näringsliv som inte vilar på en humanistisk bas leder till ett samhälle utarmat på mål och mening.

[dropcap]M[/dropcap]artha C Nussbaum, amerikansk professor i juridik och filosofi, har skrivit en bok med titeln ”Why democracy needs the humanities (2010)” som lär oss att humaniora är nödvändigt för att skapa de kritiskt tänkande och empatiska medborgare som är nödvändiga för ett demokratiskt samhälle. Hon varnar också för att humaniora under de senaste årtiondena har fått ge vika för ämnen som fokuserar på ekonomisk tillväxt enbart. I USA har forskningen visat att en starkt bidragande orsak till den förödande ekonomiska krisen 2008 hängde ihop med ekonomiutbildningarnas utformning med sina begränsade perspektiv på natur, samhälle och kultur. Egentligen är det självklara fakta som lyfts fram men behovet av att påminna om dessa perspektiv är oerhört stora i en tid där näringslivet lever i greppet på mänsklighetens girighet. Trots miljardvinster i större bolag är aktieägarna inte nöjda med utdelningen och kvartalsekonomin styr marknaden till ett kortsiktigt och nyckfullt beteende.

[dropcap]D[/dropcap]et är lätt att tappa perspektivet på vad som är viktigt i livet och vilket ansvar vi har för att bidra till ”the greater good” när vi når maktens korridorer. Man glömmer eller måste bortse ifrån, att man som VD eller företagsledare har ett ansvar för den enskilde medarbetaren och dennes familj men också för att bidra till ett samhälle och en värld som blir ljusare och bättre genom allas vårt bidrag. Det som styr beslut och beteenden är dels behovet av att få bekräftelse på att man är duktig och någon att räkna med – vilket man ofta uppnår genom att visa ägarna att man kan fatta tuffa och rationella beslut frikopplade från humanistiska värderingar och empati, dels den egna vinningen och privatekonomin. För alla som är bevandrade i historia känns de evigt mänskliga drivkrafterna och deras obalanser igen. Framgångsrika och välfungerande samhällen bygger på ledare som tar ett socialt ansvar för såväl folket som för kommande generationer och som sätter sig själva och den egna vinningen åt sidan för ett högre syfte. Idag är ledarskap och maktpositioner ett självändamål som för de flesta primärt handlar om att lyfta fram sig själv och känna sig lyckad. Det råder inget tvivel om att vi behöver ledare med mycket mod och som är trygga och stabila i sig själva så att de vågar göra något nytt och annorlunda.

Läs artikeln av Robert Veil här–>