Hur står det till med Resiliensen? 

När jag startade denna blogg för sju år sedan var mitt syfte att skildra ett paradigmskifte som ännu var otydligt för den stora massan. Jag och andra som arbetar med människor på ett djupare plan och som är känsliga för stämningar och känslor visste att något stort höll på att hända och att vi stod på randen av övergången från en gammal berättelse om livet och en ny, ännu odefinierad. Jag minns att jag tyckte det var spännande och inspirerande eftersom jag levt och arbetat med dessa frågeställningar sedan milleniumskiftet och “bara väntat på” att omgivningen skulle vara redo att dela bilden av verkligheten såsom jag uppfattade den. Syftet med bloggen var att skildra händelser i omvärlden som stärkte och lyfte fram paradigmskiftet och att därigenom bidra till en förståelse och en slags känsla av sammanhang och logik för er som läsare.

Sju år senare känns det som att vi lever i en ny värld. Vem hade då kunnat föreställa sig IS, kriget i Syrien, Donald Trump, Brexit eller ett helt akut läge för klimatet? Eller för den delen brutala dödsskjutningar av civila på gatan i Sverige eller att Sverigedemokraterna skulle segla upp till nivån som ett av våra största politiska partier?

Om man är en vän av hållbar utveckling i Sverige och i världen kan man inte vara annat än förtvivlad över sakernas tillstånd. Det ser onekligen väldigt mörkt ut och det finns en utbredd känsla av otrygghet och förestående undergång överallt omkring oss. Mitt i detta står vi också inför en utbredd lågkonjunktur i världen samtidigt som AI gör sitt intåg på arbetsmarknaden. Enligt en artikel i Dagens Industri (24/10) författad av Claes Hemberg tidigare sparekonom på Avanza, kommer 9 av 10 jobb inom bankväsendet att försvinna under de närmsta åren. Detta är att ses som en metafor för de omvälvande förändringar som vi alla kommer ställas inför och som oundvikligen kommer förändra livet i grunden.

Syftet med denna blogg skiftar därför nu från att skildra något som komma skall till en verklighet som vi befinner oss mitt uppe i. Det är naturligt att känna oro, ångest och stress över en osäker framtid samt nedstämdhet över de värden som går förlorade i och med att den gamla berättelsen om livet är över. Om människor kände sig balanserade, optimistiska och lugna i en tid som denna skulle det snarare vara en källa till oro eftersom det skulle tyda på antingen en massiv censur och bortträngning av sakernas tillstånd och/eller djup personlighetsstörning.

Det är naturligt att den psykiska ohälsan breder ut sig i en tid som denna eftersom det som sker i världen och det vi ställs inför i denna fas av paradigmskiftet är den stora ovissheten där vi behöver visdom och resiliens för att behålla lugnet omständigheterna till trots. Vi befinner oss mitt i stridens hetta just nu då ena delen av världen gör allt i sin makt för att föra mänskligheten tillbaka till den gamla berättelsen, det gamla paradigmet som gått förlorat. Man är ursinnig över utvecklingen som kastar bort alla gamla värden och som vill överge den gamla, trygga berättelsen om den Amerikanska drömmen, om evig konsumtion, om de vita männens överhöghet och om pengar, makt och status som livets centrum. Att det är just dessa värden och denna livsstil som skapat såväl grogrunden för IS och terrorismen i världen som miljökatastrofen som hotar allas vår existens för evig tid, är det inte många som tänker på.

Då vi människor förlorar jobbet, identiteten och känner oss vilsna söker vi oss gärna till auktoritära läror och ledare som åtminstone på en chimär nivå inger trygghet och stabilitet. Det är detta vi kan se framför våra ögon just nu och som yttrar sig i framgången för högernationalistiska partier världen över. Precis som i sagorna står det onda mot det goda just nu och det är i skrivande stund högst osäkert vilken kraft som kommer att vinna. En liknande situation har världen inte upplevt sedan kalla kriget i mitten av 1900-talet då väst stod mot öst och frågan handlade om liberalismen eller kommunismen? Under några årtionden ökade anspänningen mellan dessa båda paradigm till en nivå där risken för ett globalt kärnvapenkrig var överhängande och en del av människors vardag. Även denna tid var högst existentiell och fick så småningom en riktning som tidens unga stakade ut. 1968 blev året då studenterna i Paris gjorde revolution och förändrade förhållningssättet till livet i grunden och för all framtid. Idag har vi svårt att föreställa oss att vanliga människor i Paris och i Frankrike i stort under en tid på allvar fruktade att kommunismen och Sovjetunionen skulle invadera landet och skapa en diktatur. Liberalismen gick segrande ur 1900-talets strider och fick därefter ohejdat utrymme som paradigm för världen. Med den kom frihet och ekonomisk utveckling, men även en baksida som handlar om utanförskap, klasskillnader, dekadens, psykisk ohälsa och förtvivlan. Denna skuggsida har liberalismen aldrig velat kännas vid, istället har man envist hållit fast vid att man har lösningen på livet och att alla människor världen över borde underordna sig denna universala sanning.

Det rådande paradigmskiftet sticker hål på liberalismens sanningar och logik en gång för alla men det betyder inte att vi har någon benägenhet att falla tillbaka på kommunismen som model för livet. Det nya paradigmet har ännu inte något namn och dess bas handlar om själva fundamentet i livet och inte om politik. Det är nu vi intresserar oss för hur människan fungerar, vad som format oss och vad vi behöver för att må bra. Det är nu vi inser att vi behöver vårda oss själva, våra medmänniskor och naturen – helt enkelt för att överleva och för att rädda planeten.

Det är ett aktivt och medvetet val att vara optimist i dessa mörka tider men jag vill ta lärdom av historien och hämta kraft ur det faktum att människor har levt igenom epokgörande skiften i livet tidigare och visat att det går. Det är oundvikligt att i sådana tider uppleva stunder av förtvivlan och mörker och det är just då som hoppet är det enda som vi har att hålla fast vid. Mitt hopp handlar om att jag tror på själva livskraften hos människor och att jag finner ett lugn i att människor i alla tider har klarat av stora utmaningar och att leva i stor ovisshet. Det betyder att vi som lever nu också kan klara det! Liksom i tidigare paradigmskiften i människans historia sker utvecklingen dock inte per automatik. Skiftet sker för att det finns människor som finner kraften att stå upp för det som tiden, världen och människorna behöver just där och just då för att utvecklas vidare. Det är en sådan tid vi lever i just nu då allt som varit välbekant och sant är förbi och framtiden är öppen och oviss. Antingen kan vi se på detta med förskräckelse eller med nyfikenhet beroende på vad vi väljer.

“Det är aldrig så mörkt som timmen före gryningen” är en känd sanning baserad på djup visdom om människans belägenhet i världen. Det är där vi befinner oss just nu och det är då vår uppgift är att vara resilienta, att bjuda motstånd mot förlamande känslor av stress, ångest och förtvivlan för att istället engagera oss, uppvisa mod och sätta oss i förarsätet för vår egen utveckling, för vårt eget liv och för vårt ansvar som samhälls- och världsmedborgare.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.