Icke-hanterade förluster och trauman kan ta livet av dig

[dropcap]I[/dropcap] mitt förra inlägg skrev jag om konsekvenserna för barnen till föräldrar som inte har förmått hantera sina egna kriser och trauman. Förutom denna viktiga och tragiska dimension finns det även en stark koppling till den egna hälsan. En vän till mig som har ägnat hela sitt yrkesliv att som läkare att arbeta med cancersjuka berättade en dag för mig att hon kommit fram till slutsatsen att cancer har en stark psykisk/själslig koppling. Hon menade att cancer, eller annan allvarlig fysisk sjukdom bryter ut då vi står inför ett existentiellt vägskäl där vi antingen måste gå in i och bearbeta trauman och förluster som vi har stoppat undan och inbillat oss inte längre påverkar oss, eller också kommer kroppen att uttrycka smärtan och påbörja dödsprocessen. Det går helt enkelt inte att leva vidare med en icke-förlöst och inkapslad smärta hur länge som helst. Till slut spricker det.

[dropcap]E[/dropcap]n annan läkarvän till mig arbetar med demenssjuka och pekar på psykiska orsaker till att demens utvecklas. Han anser att demens drabbar dem som inte förmår möta sig själva och de upplevelser de bär inom sig och vid en viss tidpunkt blir demensen räddningen som leder till dimridåer och glömska.
I boken ”Och bergen svarade” av Khaled Hosseini som jag refererade till i mitt förra inlägg är det just demens som drabbar en av huvudpersonerna Abdullah. Han har gått sönder som barn då han förlorade sin syster och smärtan har styrt hela hans liv och är lika stark då han blivit gammal som då den väl uppstod. Man skulle kunna säga att han klarat sig hjälpligt genom livet med stöd av sin hustru och sin dotter, men då frun blir svårt sjuk och avlider och dottern står på gränsen till att flytta hemifrån och börja leva sitt eget liv går det inte längre. Separationstemat från barndomen blir akut och man skulle kunna säga att Abdullah i detta läge når sin existentiella gräns för vad han klarar av. Beroende på genetisk disposition och livsstilsfaktorer kan man utveckla olika sjukdomar, i Abdullah’s fall blir det en akut demens som för honom in i dimma och glömska över allt som varit. Han minns helt enkelt inte längre sina förluster och krymper in i den lilla, begränsade värld dit verkligheten inte förmår tränga sig på. Han syster Pari utvecklar i tidig ålder svår reumatism, en mycket plågsam fysisk sjukdom väl i paritet med det psykiska lidande hon upplevde som litet barn då hon brutalt skildes från sin bror, sin familj och förlorade hela sin värld. Många människor i världen lider och plågas av trauman som de inte förmår bearbeta eller ens kan sätta ord på.

[dropcap]J[/dropcap]ag vet att det går att leva väl trots att man haft det svårt i livet och jag vet att även svårt fysiskt sjuka kan bli friska, eller i varje fall mycket bättre om de får professionellt stöd och behandling. Känner du igen dig i denna beskrivning och om du har möjlighet att söka hjälp, ta tag i det och se det som en nödvändig investering för såväl din egen framtida hälsa som för dina barns skull.

2 Kommentarer
  1. Molly says:

    Jag har sett det själv efter att ha jobbat med palliativ vård. Efter att ha pratat med många patienter som berättat om sitt liv och sig själva såg jag ett mönster Alla hade haft svårt att säga nej och att sätta gränser, tänkt mer på andra än sig själv, inte lyssnat på sina känslor utan trängt undan dom. De flesta var kvinnor men med männen var det samma sak

    Svara
    • Fredrik Bengtsson says:

      Tack Molly för ditt inlägg och för att du delar med dig av dina erfarenheter. Sambanden mellan hur vi mår fysiskt och psykiskt börjar klarna allt mer och alla känslor som vi upplever att vi måste tränga undan sätter sig någonstans i kroppen. De som vet det bättre än andra är människor som arbetar inom pallitativ vård som du själv som dagligen möter människor i livets slutskede då allt ställs på sin spets. Min förhoppning är att fler människor ska få stöd och hjälp tidigare för att därmed kunna uppleva en bättre hälsa och livskvalitet och kanske t.o.m undvika att drabbas av vissa sjukdomar. Vänligen, Fredrik

      Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.