Kan människan leva utan religion?

Sverige ligger i toppen i globala mätningar gällande individualism och frihet att själv forma sitt liv och sin identitet utifrån egna tankar om hur man vill leva. Ena sidan av det myntet innebär att människor har större möjligheter att förverkliga sina drömmar och att leva ut sin potential än någonsin tidigare. Den andra sidan av samma mynt innebär vilsenhet, förvirring och för många en känsla av existentiell tomhet och meningslöshet. Vi delar denna utmaning med hela västvärlden vars demokratier styrs av samma strävan även om Sverige nått så långt på skalan att vi inte ännu har mätmetoder för att utvärdera vad denna position faktiskt innebär. Klart är att vi lever i ett socialt experiment där frågan vi behöver ställa oss är om människan klarar att leva utan ett övergripande andligt paradigm i tillvaron som ger en inramning till livet på jorden, hur vi bör leva och förhålla oss till varandra, samt inte minst lindring för allehanda lidande och döden som faktum.

Eftersom vi inte själv har löst denna konflikt utan kämpar med att hitta verktyg och förhållningssätt som syftar till att hjälpa oss att leva väl utan någon förankring i religion eller i någon andlig dimension är det svårt för människor i andra delar av världen att vilja ta till sig den västerländska modellen och att överge sina traditionella strukturer där Religionen står i centrum för livet. Jag menar att detta är själva kärnan i misslyckandet i Afghanistan där man trots alla insatser under 20 år ändå inte lyckats få majoriteten av befolkningen att vilja överge sina traditionella levnadsstrukturer. Det är också detta som är kärnan i den terrorism som sedan 9/11 hotat de västerländska samhällena utan att vi ännu kommit till att kunna reflektera över oss själva och vår livsstil med självkritiska ögon.

Anas Khalifa  var i nära 20 år en centralfigur i den radikala våldsbejakande islamistiska miljön i Sverige. Nu säger Anas Khalifa att han har hoppat av och hans berättelse ger viktiga insikter till vad det är som får de extremistiska islamska rörelserna att växa. Han predikade själv våld och extremism, han ”älskade” Usama Bin Ladin och hyllade terroristattacken mot tidskriften Charlie Hebdo.I dag talar han som förste ledande islamistiske avhoppare i Sverige ut offentligt – och förklarar varför han kallar sin tidigare lära för ”cancer”.

Ingången till hans egen radikalisering var att han som ung och förvirrad råkade stöta på en radial Imam i Egypten som gav enkla, tydliga svar på hur man ska leva som kändes som en lättad och som gjorde att den egna förvirringen skingrades. Att dessa ord dessutom var förankrade i en religion gjorde budskapet trovärdigt och anslutningen till radikalismen gjorde att livet plötsligt kändes enklare och meningsfullt – centrala värden för vilken ung människa som helst.

Anas Khalifa menar att världens Imaner har en central uppgift i att påminna och bidra till att avradikalisera extremisterna och föra dem tillbaka till den fredliga och gudsfruktan väg som Islam innebär. Det går dock inte att få människor att släppa ankaret för sin tolkning av livet så länge det som erbjuds ekar av existentiell tomhet och meningslöshet. Det är en fundamental skillnad mellan att uppleva sig som underordnad Gud och att tolka det som sker som Guds vilja – och att se sig som Gud och göra anspråk på att ha svaret på hur alla människor bör leva. Tidigare i historien stred olika religiösa strömningar mot varandra utifrån ett maktanspråk och kristna och muslimer har haft svårt att samexistera och leva i fred med varandra. Idag handlar krigen och konflikterna om människor som har en tro (muslimer) å ena sidan och å andra sidan Materialismen och en livsform där människan städat bort religionen och satt sig själv som herre på täppan.

Frågan vi bör ställa oss nu då ambitionen att omvända Mellanöstern och dess befolkning till att överge sina traditioner och anamma den västerländska livsstilen har misslyckats – är kanske hur vi har det på hemmaplan. Hur mår vi och vad kan det finnas i våra egna utmaningar som vi behöver lära oss något av för att hitta en väg framåt som kan bidra till den nya världsordning som kommer växa fram nu då den gamla fallit platt till marken.

1 svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *