Känslorna tillbaka med hjälp av andningen.

[dropcap]I[/dropcap] Svenska Dagbladets (31/8) artikelserie om Medkänsla och dess betydelse för psykisk hälsa kan vi läsa om krigsveteranen Rich Low som kom hem från Irak som en avstängd version av sig själv. Först då han medverkade i en forskningsstudie där han skulle öva sig i kroppskontakt och medkänsla fick han tillbaka sitt känsloliv.

[dropcap]D[/dropcap]en nya forskningen som bl.a. presenteras av forskaren Richard Davidson i filmen ”Free the mind” visar att hos människor som drabbas av Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) krymper hippocampus. Men för dem som mediterar ser han motsatta tendenser – en ökad aktivering i den främre delen av hjärnan, prefrontala cortex, som är viktig för vår uppmärksamhet och för att reglera känslor. Meditation förbättrar också immunsystemet redan efter ett par månader, berättar han vidare.
Jag skulle gissa att liknande konsekvenser och mönster går att skönja även bland människor i västvärlden som fastnat i långdragen stress och känsla av överbelastning. Det klassiska då vi är stressade är att vi slutar djupandas, att vi är ständigt påkopplade på aktiviteter och uppgifter som måste lösas och att tiden för reflektion, meditation och vila är bristfällig. När vi närmar oss utmattningstillståndet är det vanligt att vi även drar oss undan socialt, att vi isolerar oss och slutar vilja vara nära våra nära och ha kroppskontakt. Från detta överlevnadsläge kopplar vi bort medkänsla och tappar kontakten med vårt känsloliv. En del kan till och med uppleva att de blivit likgiltiga för sina barn eller för sin partner och undrar förfärat hur detta kan vara möjligt?

[dropcap]H[/dropcap]järnforskningen kring Medkänsla visar helt enkelt att ett liv under hård och långvarig psykisk stress och belastning gör att livet tappar innehåll och mening och dessutom påverkar vårt immunförsvar så att vi blir mer mottagliga för infektioner och sjukdomar. Rich Low beskriver i artikeln att övningarna och terapin som han gick i hjälpte honom att återfå kontakten med sig själv och bli ”människa” igen. På frågan om vad upplevelsen av det han benämner rening handlade om svarar han: –Antagligen att jag kunde slappna av. Jag hade inte känt mig avslappnad på flera år.

[dropcap]M[/dropcap]änniskor som lever i länder med krig och förödelse är offer för omständigheterna och PTSD är ett tillstånd de försätts i för att överleva psykiskt och inte gå under av smärta. I västvärlden finns det miljoner människor som lever i länder där det råder fred och relativt sett högt välstånd. Ändå är mångas upplevelse i likhet med Rich Low att de inte har känt sig avslappnade på åratal på grund av stress och annat psykiskt relaterat lidande. Är det rimligt att vi accepterar ett liv på överlevnadsnivå där vi tappar medkänslan med andra, kontakten med vårt känsloliv och förmågan till vila och avslappning i jakten på mer och bättre – på att duga i andras ögon?

Läs artikeln på SVD här–>

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *