”Långsamt förfall stressar mig”

[dropcap]I[/dropcap] Svenska Dagbladet har vi under den gångna veckan kunnat läsa om hur näringslivets metoder för effektivisering nått privatlivet. Fredrik Ruben VD, intervjuas (7 maj) och får representera den trend som nått näringslivets toppskikt där tillvaron går ut på att göra karriär, ägna fritiden åt idrott som om man vore elitidrottare, samt få ihop livspusslet med familj, villa, barn och allt som där hör till att gå ihop. Fredrik har VD kollegor som tränar tolv timmar i veckan, tar rullskridskor till jobbet vid Stureplan och har cyklar och skidor utplacerade på skolor och dagis för att kunna effektivisera träningen. En viktig sporre i denna träningsiver är träningssajten Funbeat, en community där kompisgänget jämför sina träningsresultat med varandra, ända ner på pulsnivå.

[dropcap]I[/dropcap] artikeln kan vi läsa att Fredrik Ruben är nördigt intresserad av uthållighetssporter och läser allt han kommer över om syreupptagning och laktatnivåer. Han cyklar, springer samt åker skidor på längden och utför. Även när det gäller privatlivet tar han hjälp av näringslivets metoder och har sett till att såväl trädgårdsskötsel och källarrenovering sker med hjälp av budget och kalkyler. Med hjälp av Outlook blir han påmind om vem som ska hämta på dagis, när rosorna ska beskäras och när räntan ska omförhandlas. ”Mitt liv är ganska planerat” säger han. ”Det är rätt lite som styrs av känsla eller en konstnärlig ådra. Fredrik Ruben är 36 år och utgör via sitt arbete och sin livssituation en förbild i vårt samhälle idag. Man blir imponerad av att ta del av hans otroliga kapacitet och allt han lyckas uppnå i sitt liv och jag känner igen hans berättelse i otaliga liknande som jag får höra i mitt arbete av alla fantastiska supermänniskor som jag kommer i kontakt med där. Den uttalade och icke-uttalade normen handlar om att bli en perfekt människa gällande prestationer, materiell standard, utseende och yta. Ju mer vi har och ju mer vi hinner göra, desto bättre är vi och ju mer nöjda föreställer vi oss att vi kommer att vara med oss själva och med hur vi tagit vara på livet då vi blickar tillbaka på åren som gått på ålderns höst. Effektiviseringsprocesserna i arbetslivet har lett till att många upplever att trivseln försvunnit på jobbet och att tillvaron där blivit alltmer anonym och hektisk. Frågan är vad som händer om liknande processer tar över även privatlivet? Många känner sig som en maskin istället för som en person, utbytbar, anonym och effektiv – men tom och ledsen i själen. I grunden handlar det om vad som skapar mål och mening i livet eftersom det är svaret på den frågan som styr våra beteenden. För barn som växer upp osedda och i brist på fysisk och psykisk närvaro av sina föräldrar och andra vuxna, är det vanligt att man strävar efter att bli duktig och framgångsrik som en väg att nå den bekräftelse på att man duger och är någon att räkna med som är allas vår näring för självkänslan. I det materiella samhället är prestationen navet i hur vi lever vårt liv och många har som en följd därav utvecklat en prestationsbaserad självkänsla. Länge kan man leva ganska nöjd och tillfreds i en livssituation som bygger på yttre framgång och maximal prestation och planering på livets alla områden eftersom man får omgivningens beundran och bekräftelse på att man lyckats och är någon att räkna med. För de flesta är det först när allt det yttre redan är på plats, när man redan gjort och upplevt allt som finns att tillgå, som den ovälkomna känslan kring livets mening börjar göra sig påmind från själens dunkla djup. Vad är egentligen livet värt om du inte hinner vara närvarande med dig själv och till och med kärlekslivet och umgänget med barnen måste läggas in i outlook för att du inte ska glömma bort?

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.