Manchester by the Sea – en film om människans existentiella villkor

Kenneth Lonegan´s stora film “Manchester by the Sea” är ett mästerverk om man är intresserad av livet och människans villkor utan skygglappar.

Det är en film om den största av tragedier och om bottenlös sorg – men också om livets storhet i att visa på en väg till helande och livskraft – trots allt. Det är svårt att tänka sig ett värre öde än att som förälder förlora alla sina barn genom en olycka – en olycka som dessutom orsakats av att man varit vårdslös. Om man väl lyckas leva vidare efter en sådan tragedi får man nog nöja sig med att överleva en dag i taget och att varken tänka eller känna för mycket.

Att i ett sådant läge plötsligt ställas inför ett nytt öde det vill säga att behöva ta hand om sin föräldralösa tonårs brorson är naturligtvis det sista man tror att man kan klara av i en sådan situation. Hur ska man klara av att ta in, älska och vårda ett annat barn när man själv har mist sina egna? Huvudpersonen Lee Chandler är ett fantastiskt exempel på en person som lever igenmurad i Censurrummet (Se Förändringens Fyra Rum) och det är tack vare att han är helt avstängd som han klarar av att existera.

I existentiell mening blir broderns plötsliga och oväntade bortgång, samt det faktum att han lämnar en föräldralös pojke efter sig, just den omskakande händelse som tvingar Lee Chandler ut ur Censurrummet. Hans kärlek till brodern och till brorsonen gör det helt enkelt omöjligt för honom att inte bry sig.

Relationen mellan den utlämnade brorsonen och den motsträvige Lee Chandler är något av det vackraste man sett på film någonsin. Det är människans existentiella villkor när de ställs på sin spets, helt naket och utan omskrivningar. Inom den så kallade Logoterapin som Viktor Frankl skapade, förmedlas just människans grundvillkor så som de gestaltas i Manchester By the Sea. Som grund för denna psykoterapimetod som sätter känslan av mening i fokus, berättar Frankl bland annat om en mor som överlevt koncentrationsläger men som mist alla sina barn. Ett ofattbart öde, men utan den förlusten uppgav hon själv att hon inte hade kunnat starta det barnhem för föräldralösa barn som mist sina föräldrar under kriget.

Det handlar om människans meningsskapande förmåga. I varje situation har vi ett val i hur vi väljer att förhålla oss till det som sker och ska vi leva vidare och ha ett meningsfullt liv måste vi på ett eller annat sätt höja oss över våra omständigheter och välja livet. Det bästa med Manchester by the Sea är att saker och ting inte ställs tillrätta. Filmen ger istället respekt för sorgen som inte går över men som vi i bästa fall lär oss att leva med. Lee Chandler är rörande i sin medvetenhet om att hans sorg och förlust inte går att ta sig över. Han är handikappad helt enkelt och det kommer inte att gå över.

Den intressanta frågan är hur man kan leva trots att man har gått sönder och hur man kan bidra med sig själv och sitt liv till sin omgivning på ett sätt som skapar mening både för en själv och för andra. Det är detta som är livets högre skola och något som vi behöver få gestaltat för oss om och om igen…..

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.