Mod ·  

0

Att erkänna sina fördomar är första steget till att bli kvitt dem

  • augusti 11, 2013

If you judge people you have no time to love them.
~ Mother Teresa.

Jag brukar säga att det inte är politiskt korrekt att ha fördomar i Sverige och därför inbillar vi oss att vi inte har några. I Abu Dhabi och andra arabländer blir många förvånade över att kvinnorna inte upplever sig förtryckta av männen och att de kan arbeta och röra sig fritt på gatorna. Vi drar gärna alla araber över en kam och förknippar dem med ultrakonservativa muslimer som de ibland själva upplever sig ha väldigt lite gemensamt med. På liknande sätt pratar vi gärna svepande om afrikaner och glömmer att Afrika är en kontinent med oerhört olika nationaliteter, religioner och levnadsvanor.

Under resan till Abu Dhabi fick vi möjlighet att träffa en ung man i 30-årsåldern som berättade om livet där och om sitt lands historia och utveckling. Jag tror att vi alla frapperades av att han var så öppen och tillgänglig och att han bjöd in till ett samtal kring även väldigt privata saker såsom synen på kärlek och äktenskap till exempel. Om det inte hade varit för hans traditionella, arabiska ökenklädnad skulle han ha kunnat vara en man från vilket västerländskt land som helst givet hans moderna och upplysta syn och perspektiv på saker och ting. Den version av islam som han förmedlade gav bilden av en positiv struktur och ett sammanhållande kitt i ett land och hos ett folk som har föga gemensamt med muslimsk fundamentalism. Vi upplevde alla att han var ovanlig, alla tyckte spontant om honom och ställde och fick svar på även väldigt privata saker kring hans eget liv och värderingar.  Slutsatsen var att han säkerligen inte var representativ för folket….

Vid ett annat tillfälle lyssnade vi till en annan man från Abu Dhabi i samma ålder men med den framtoning som vi ofta förknippar med en oljeshejk från Saudi-Arabien. Vi visste lika lite om honom som vi visste om den andre mannen men genast hade vi omedvetet skapat oss en bild och en uppfattning om honom som placerade honom i facket som betyder att vi inte tyckte om honom och därför inte var intresserade av att föra någon dialog med honom heller. Frågorna uteblev och tystnaden i rummet var kompakt. Äntligen hade våra fördomar om muslimska män besannats!
Min poäng med att lyfta fram exemplet är att visa på hur våra fördomar fungerar och hur snabbt och effektivt de visar oss och sorterar upp världen i gott och ont, bra och dåligt givet de internaliserade normer och värderingar som vi bär på.  Ingen av oss kände någon av de båda männen vi mötte och ingen av oss hade någon lokalkännedom som skulle kunna avgöra vem av dem som var representativ och vem som var ett undantag. Ändå klassificerade vi omedelbart in dem i givna fack som var totalt självklara och som inte behövde diskuteras. Att det eventuellt skulle kunna vara så att den sympatiske mannen var en god representant för hur män från just Abu Dhabi förhåller sig till livet och den andre mannen ett lysande undantag, var det ingen som överhuvudtaget reflekterade över. På liknande sätt förhåller vi oss till människor och situationer varje dag i vårt liv utan att vi funderar över det. Just därför krävs det att vi blir medvetna om vilka fördomar vi har, att vi erkänner dem som mänskliga och kan utmana dem i situationer då de inte besannas. Endast så kan livet bli större och rikare.
Fundera på hur dina egna fördomar ser ut? I vilken utsträckning bjuder du in människor med olika bakgrund i ditt liv? Har du en tillräcklig grund av kännedom om andra för att ha belägg för de kategoriseringar och bedömningar som du medvetet och omedvetet gör?

Mod ·  

0

Om modet att följa sitt hjärta….

  • augusti 9, 2013

Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på……..
Du ska tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.
 
Karin Boye

Det västerländska samhället fostrar oss in i en uppfattning om vad det betyder att vara en lyckad person. Det gäller att välja ett lämpligt yrke och en karriär som innebär status, pengar och en position i samhället i någon form. Att vara ekonom eller jurist är t.ex. ett mått på att vara en lyckad och bra person – även om man helt saknar intresse och drivkraft för yrket. Kort sagt kan man säga att vi har lärt oss att strunta i våra känslor och våra djupare behov till förmån för en snygg yta och fasad.
Att vara lycklig och följa sin egen väg i livet oavsett i vilken riktning den går har varit oväsentliga egenskaper i det materialistiska samhället som ligger till grund för välfärdsstaten. Detta följer en rationell, mänsklig lag; när livet handlar om överlevnad är det dessa värden som styr livet och våra handlingar. Hur vi mår, vad vi känner och vad vi drömmer om blir oväsentligt. Livet fram till nyligen har gått ut på att offra sig själv till förmån för något större dvs ekonomisk och social trygghet för sig själv och för familjen. Som jag skrivit om i tidigare inlägg är det denna livshållning som inte längre håller och som är en viktig grundläggande orsak till de depressioner och utbrändhetsproblem som präglar de västerländska, framgångsrika samhällena idag. Människors värderingar och behov har förskjutits från överlevnad och materialistiska behov till att komma att handla om mening, innehåll och personlig utveckling. Givet den ekonomiska och sociala tryggheten finns det utrymme att låta själen ta plats och att leva sitt liv utifrån vem man är. Problemet är att ett sådant ställningstagande kräver mod, mod att stå upp för sig själv och att gå sin egen väg. Där finns inte den trygghet och den förutsägbarhet som vi har vaggats in i att tro är det enda och självklara livsvalet. Många fortsätter därför leva i upptrampade fotspår och väljer den säkra och trygga vägen och mår relativt bra i det. Andra som gör samma val mår dåligt, särskilt kring 35-40 årsåldern då karriär och familjestruktur är på plats och frågor kring livets mening infinner sig. Blir det inte mer än så här?
Att inte hantera denna typ av existentiella frågeställningar leder ofta med tiden till sömnproblem, depression och/eller utbrändhet. Fler och fler tilltalas dock av att kasta loss och att pröva sina egna vingar, att definiera livet utifrån sina behov och värderingar.

Under resan till Abu Dhabi fick vi möta olika personer som just hade funnit modet att skapa sitt yrke och sitt liv utifrån sig själva snarare än utifrån en redan upptrampad väg.  Här fanns den brittiske falkjägaren, en man i 35-årsåldern som tyckte om djur, som inte gillade klimatet i Storbritannien och som var fascinerad av öknen.Av dessa drömmar hade de skapat ett liv som passade dem perfekt men som aldrig hade kunnat bli verklighet om de inte haft modet att stå upp för sina drömmar Genom att flytta till Dubai hade han kunnat hitta ett sätt att kombinera dessa spretiga behov till ett framgångsrikt yrke där han dagligen fick vara med sina falkar och vistas i öknen där han utförde demonstrationer på den urgamla traditionen med falkjakt. Ett annat exempel var det amerikanska par i 40-årsåldern som lämnat den lilla sömniga amerikanska småstaden som de kom ifrån för att satsa allt de ägde på att starta ett företag där de erbjöd grupper att segla runt bland öarna utanför Abu-Dhabi på en båt där de erbjöd förfriskningar och demonstration i seglingskonst. Allt de visste var att de ville jobba med människor, med service och att få vistas på havet som de älskade mer än någonting annat, i ett varmt och behagligt klimat. Av dessa drömmar hade de skapat ett liv som passade dem perfekt men som aldrig hade kunnat bli verklighet om de inte haft modet att stå upp för sina drömmar och att lämna allt det välbekanta bakom sig.  Detta och fler exempel på samma tema som vi mötte under denna resa gav perspektiv på livet och de val vi gör där frågan om mod att kliva ut i det okända och oprövade är den avgörande frågan som gör skillnad mellan dem som stannar vid att drömma och de som finner kraften att omvandla drömmarna till verklighet.

Mod ·  

0

Om att vara rädd för att möta sig själv

  • augusti 7, 2013

Under alla år som jag har arbetat med att hjälpa människor att reda ut sina livsfrågor och att utveckla mod att konfronteras med känslor, minnen och tankar som de helst vill glömma bort, har jag lärt mig att miljön är av central betydelse för att främja mötet med sitt inre. Under resan i våras på temat mod åkte vi därför till Abu Dhabi där vi tillbringade några dagar ute i öknen. Den kategori som deltagarna på resan tillhör är vana att resa. De har egentligen sett och gjort allt och mer av häftiga upplevelser och spännande platser skulle inte tillföra dem någon ny dimension av mod. Att vistas i öknen där det råder monumental stillhet och tystnad och där få saker i det yttre pockar på uppmärksamhet och distraherar var däremot en perfekt inramning för resans syfte. Ingen hade erfarenhet av att vara i öknen och det var en upplevelse bara att landa där i tystnaden och att byta om till den traditionella muslimska, fotsida klädnaden. Hur relaterar vi till andra då vi inte har våra kläder och andra attiraljer som särskiljer och med vilka vi markerar status, prestige och berättar vem vi är? Vad händer med gruppdynamiken när alla ser likadana ut och hierarkierna och jämförelserna suddas ut? Det krävs mod att sudda ut sitt ego och att bli en i mängden i en kultur som lär oss att normen för att vara en lyckad person är att synas i media och vara en kändis.

Den största utmaningen för många var kanske att erövra öknen, att låta sig svepas med av dess mäktighet och att vänja sig vid och bli vän med tystnaden. Att meditera ensam i öknen för någon som är ständigt aktiv, aldrig ensam, aldrig tidigare har mediterat eller utforskat sitt inre, kräver onekligen väldigt mycket mod. Av många människor som jag har mött både under denna resa och under andra resor av liknande slag som jag har medverkat i, har jag förstått att mötet med sig själv, med sitt inre, är förknippat med mycket rädsla. Att resa jorden runt, eller för den delen att resa till månen, känns för många inte särskilt utmanande, Inte heller olika övningar eller tävlingar som handlar om att prestera och att uppnå ett så bra resultat som möjligt. Det vi har svårt för i en tid då många styrs av en prestationsbaserad självkänsla är att möta oss själva bortom vad vi gör och vad vi presterar. Vem är vi då? Och vad ska vi göra med alla tankar och känslor som vi så frenetiskt försöker springa ifrån i vårt superhektiska liv där dagarna är fyllda med stimulans, arbete och aktiviteter i en utsträckning som inte lämnar något utrymme för tomhet eller att det vi djupast känner och behöver kommer upp till ytan? Om vi överlever och hanterar vårt liv genom att springa och aldrig stanna upp är tystnad, att vistas i öknen och att vara i stillhet en mardröm, precis som det kan vara en lisa för själen och inge oss en känsla av frihet och harmoni om vi lever nära oss själva och har hanterat den smärta, den ångest, den sorg och andra jobbiga erfarenheter som vi har varit med om på livets resa och de känslor som dessa har gett upphov till. Mod är därför inte något statiskt utan beroende av vem vi är och hur vi förhåller oss till livet. För den som har svårt för tystnad och stillhet kan en vistelse i öknen och att vara med sig själv vara ett effektivt sätt att utveckla mer mod. Eftersom livet i västvärlden präglas av överstimulans, prestation, krav och ständig jakt på att uppnå känslan av att duga, att räcka till, tror jag att öknen precis som havet med sin eviga rytm, sin oföränderlighet och sin mäktighet kan hjälpa oss att hitta ett inre fokus och att utveckla modet att våga möta oss själva.

IAbu Dhabi är öknen förknippad med positiva minnen, känslor och att vara hemma för lokalbefolkningen. Det är bara knappt 40 år sedan som landet i princip uteslutande bestod av öken och människor levde i tält med öknen som sitt hem sedan urminnes tider. Idag är Abu Dhabi en mäktig och modern nation med en i det närmaste ofattbar rikedom och överflöd – ändå är det naturligt för de flesta att regelbundet ge sig ut i öknen för att finna ro och stillhet som vi upplever då naturen tar över och vi blir en del av ett större sammanhang. Öknen hjälper till att ge perspektiv på tillvaron och ger saker sina rätta proportioner, att åka dit för att ägna sig åt en inre resa är definitivt något att varmt rekommendera!

Mod ·  

0

En resa på temat mod….

  • augusti 5, 2013

Att veta det rätta och inte göra det, är brist på mod.
Konfucius

I våras hade jag förmånen att få medverka på en resa till Abu Dhabi dit vi åkte med en grupp högpresterande personer i Näringslivet som hade fått denna fantastiska resa som en belöning för att de presterat så goda resultat i sitt arbete. Temat för resan var mod och syftet var att erbjuda ett upplägg kring personlig utveckling där varje person skulle få möjlighet att ”syna sig själv i sömmarna” och fundera över hur modiga de var egentligen…Under de samtal och intervjuer som jag hade med deltagarna såväl före som efter denna resa fick jag verkligen tillfälle att reflektera över vad mod betyder för olika människor och hur viktigt det är att vi har fokus på mod i en tid som vaggar in oss i en känsla av bekvämlighet där vi sällan får tillfälle att naturligt utveckla mod.

Mod har ju som vi kan läsa i Wikipedia’s definition två parametrar; ett yttre mod som människor som lever nära naturens krafter naturligt utvecklar för att överleva, eller som en del av oss konstruerar och övar oss igenom olika typer av sport och fysiska utmaningar som Bungy Jump, Fallskärmshoppning, Dykning, Utförsåkning eller liknande. Det andra parametern handlar om inre mod, om att våga träda fram, stå för sin egen åsikt, stå upp för sina värderingar, värna om rätt och fel i relation till sin omvärld, att ge upp det välkända för det obekanta I Sverige är det inte politiskt korrekt att ha fördomar och vi vill gärna tro att vi är öppna och toleranta. Men är vi det? och om att lägga sig vinn om att inte låta sig styras av fördomar och låta den egna världsbilden utgöra referensram för resten av mänskligheten. I tidigare inlägg på bloggen har jag skrivit om bristen på inre mod som präglar människor i vår tid och i vår del av världen. Man skulle kunna säga att vi har överbetonat det yttre, fysiska modet och många utmanar sig själva genom att ägna sig åt mer och mer extrema sporter och äventyr. Samtidigt sitter vi fast i trygghetsfällan och har svårt att hantera det okända och oprövade, att våga ta språnget. Livet har lärt mig att de som vågar mest känner sig mest fria och tillfreds med livet eftersom deras livshållning styrs av tillit till sig själva och till livet istället för rädsla. De som vågar mest är därför ofta de som har förlorat mest och varit som mest utsatta. Mod utvecklar vi genom att vi tvingas konfronteras med livet, med händelser och situationer som vi helt enkelt måste hantera på ett eller annat sätt.

I Sverige är det inte politiskt korrekt att ha fördomar och vi vill gärna tro att vi är öppna och toleranta mot andra folkgrupper, människor som har olika religiös trosuppfattning, hudfärg, sexualitet eller annan subgrupp. Min uppfattning är att detta stämmer så länge det handlar om att betrakta och att ägna sig åt en intellektuell uppfattning om hur saker bör vara. Att konfronteras med och leva med fundamentala olikheter där våra egna övertygelser sätts på prov är något helt annat. Sverige är ett av de mest kollektivistiska samhällen på jorden, vilket betyder att öppenhet för olika synsätt, levnadsvanor och beteenden är en enorm utmaning som går stick i stäv med vårt mindset som utgår från att alla ska vara lika och vara stöpta i en och samma form. Kort sagt, givet de två grundfundamenten i svensk kultur som handlar om trygghet och likformighet utvecklas vi till att bli svaga då det gäller mod kopplat till vår karaktär och personlighet vilket på olika sätt hindrar oss i vår personliga utveckling och livskvalitet. Under kommande dagar är min tanke därför att bjuda på lite tankar och reflektioner kring detta angelägna tema. Hoppas att ni vill följa med på resan och kom gärna med egna tankar och infallsvinklar på temat mod.

Mod ·  

0

Nytt tema: mod

  • augusti 5, 2013

Välkomna till en ny vecka!
Temat som jag vill ägna de närmaste dagarna åt är mod. I olika inlägg och artiklar har jag ofta återkommit till betydelsen av att vi utvecklar vårt personliga mod så att vi vågar stå upp för det som vi tror på och behöver för att kunna leva ett rikt och meningsfullt liv.

Nedan ser ni Wikipedia’s definition på mod:
Mod, på latin fortitudo, är en personlig egenskap och en av kardinaldygderna. Inom katolicismen tolkas fotitudo även som uthållighet. En modig person handlar i överensstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget. Mod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap, en dygd.
Man brukar skilja på fysiskt och moraliskt mod. Fysiskt mod är förmågan att övervinna smärta och kroppsliga plågor, medan moraliskt mod är förmågan att övervinna risker för anseende och prestige.
Mod är att vara rädd men övervinna rädslan för att göra det som ska göras. Mod stärker individens självkänsla och hjälper personen att övervinna sin rädsla genom exponering.
En ny kategori ”Mod” har skapats här till vänster så att du lätt kan hitta alla relaterade inlägg till ämnet närhelst du vill.