Modet att vara sig själv

Den 14 december satt jag bestört på en flygplats och tittade på CNN där man skildrade det fruktansvärda skottdramat i Connecticut, USA där en ung man störtade in på en skola och sköt hejdlöst omkring sig. 30 personer, varav de flesta barn, omkom och de som överlevde kommer få leva med traumat för resten av sitt liv.
Världen var i bestörtning över detta drama, alldeles särskilt eftersom det var veckan före jul som i hela den kristna världen innebär en fridens högtid. Att ondskan så brutalt kliver fram och visar sitt ansikte mitt i den stundande julfriden blir extra chockartat. CNN skildrade dramat ur alla tänkbara synvinklar och gav alla detaljer som gick att vaska fram. Skolpersonal, räddningspersonal, polis och läkare från sjukhuset dit de överlevande med skador hade förts fick uttala sig. Alla var samlade, fokuserade och väldigt rationella, så som människor gärna blir i situationer som kräver att känslolivet läggs på is för att man ska klara av att hantera sin uppgift.
Efter någon timme var det dags för president Obama att hålla sitt tal till de drabbade och till folket för att visa sitt deltagande. Innan han kom upp spekulerade journalisterna om vad han skulle säga i sitt tal och man enades om att det var tradition att den amerikanske presidenten framträdde i TV i situationer som denna, för att just visa sitt deltagande i de drabbades sorg men utan att föra in någon politik i talet. Diskussionen om USA’s generösa vapenlagar var redan igång och kritik riktades mot att så allvarliga olyckor kunde hända i landet både nu och tidigare, men man enades om att presidenten inte skulle kunna nämna denna starkt politiskt känsliga fråga i detta sammanhang.
Det tal som Obama väl gav var något av det mest gripande som jag har hört i mitt liv. Det var en man, en förälder som talade till de sörjande med ett deltagande som var genuint och mänskligt. För första gången i amerikansk historia kunde världen få se att även en president är en människa med känslor, som kan fälla tårar och uttrycka sina känslor i en värld som hittills dominerats av vita, amerikanska män till synes befriade från några andra känslor än de som kan uttryckas med ett brett leende. Här fanns en president som var en människa och som samtidigt förmådde vara professionell och välja att kommentera vapenlagarna trots att det uppfattats som omöjligt av de politiskt kunniga journalisterna.
Obama talade om att man måste komma tillsammans över partigränserna och se över detta och att vapenlagarna är en fråga som borde stå över politisk uppfattning. Med sitt tal visade Obama att han är en man för framtiden, en brygga mellan den gamla och den nya världen – en sann företrädare av the Cultural Creatives – som jag skrivit om här under de senaste veckorna. Obama visar världen att man även som president kan och bör vara förankrad i värderingar som går utöver den personliga vinningen och att man först och främst är en människa även om man råkar vara president i USA och en av världens mäktigaste människor i sitt yrkesliv. Obama går sin egen väg och visar en stor portion mod – han bereder vägen för män världen över att våga kliva fram, visa sina känslor och sin rationalitet istället för det mer endimensionella ideal som rått fram tills nu. Den nya tiden handlar om att hela och att få vara en hel människa i en värld som uppfattas som en helhet.

Fredrik-Bengtsson-Modet-att-vara-sig-själv

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.