Next to Normal – en banbrytande Rockmusikal om att vakna upp!

[dropcap]N[/dropcap]yligen var jag och såg den fantastiska Rockmusikalen Next to Normal i regi av Lisa Ohlin på Stockholms Stadsteater. Detta mästerverk har gjort succé på Broadway och tar nu nya kliv utanför USA´s gränser, vilket är glädjande eftersom detta är ett kulturellt uttryck för några av vår tids största psykologiska utmaningar som banar vägen för det kollektiva uppvaknande som vi behöver göra i hela västvärlden!

Huvudtemat i pjäsen är konsekvenserna av vår tids oförmåga och brist på förståelse och respekt för djupt mänskliga processer av sorg och förlust. Istället för att erbjuda stöd och ge utrymme för människor att få sörja och gå igenom depressiva tillstånd sätter vi etiketter och medikaliserar bort symptomen. [pullquote align=”right”]Flykten från lidande och smärta är själva grunden för att vi anses behöva lindrande mediciner. Ibland räddar dessa mediciner liv och ger kraft att orka ta sig igenom det allra svåraste.[/pullquote]Medikaliseringen av normala hälsotillstånd kostar samhället miljarder och ger motsvarande vinster till Läkemedelsindustrin. Konsekvenserna för människorna som med hot, piska och tvång av såväl läkare, Försäkringskassan och familjemedlemmar, tvingas in i läkemedelsberoende såsom lugnande, antidepressiva, sömntabletter och elchocker – är en av vår tids största mänskliga katastrofer. Bristen på kunskap om hur vi människor fungerar och vad vi behöver för att må bra och fungera har aldrig varit större. Den urgamla, samlade och instinktiva kunskapen om mänskligt liv har försvunnit i teknikens och det moderna samhällets framväxt.

[dropcap]I[/dropcap] pjäsen får vi möta alla dimensionerna av denna medikaliseringsvåg men också tillfälle att reflektera över vad som händer med oss om vi tränger bort och inte förmår möta livets brutala fakta som de är. Flykten från lidande och smärta är själva grunden för att vi anses behöva lindrande mediciner. Ibland räddar dessa mediciner liv och ger kraft att orka ta sig igenom det allra svåraste. Väldigt ofta hindrar de oss från att konfronteras med de omständigheter i våra liv som påverkar oss och som vi behöver bearbeta och lära oss hantera för att kunna leva ett fullödigt liv. Förmågan att sörja och att lära sig att ta sig igenom förluster är en av människans viktigaste och allra svåraste uppgifter. Ett stort problem i dagens samhälle är att vi gör allt för att fly undan och undvika detta. Pjäsen illustrerar detta på ett oerhört träffsäkert sätt som alla kan känna igen sig i, men visar också på vägen framåt. När livet vilar på en skör tråd och inga mediciner längre hjälper, kan vi på dödens brant ibland finna styrka att bryta upp. I detta får vi i pjäsen tillfälle att reflektera över temat omhändertagande och vad trygghet kontra frihet gör med oss. Kan det vara så att omhändertagande och trygghet hindrar oss från att konfronteras med det oundvikliga? Måste vi ibland lära oss att bryta upp och stå på våra egna ben för att kunna göra oss fria? När vi inte längre har någon annan som sopar upp efter oss och när vi måste betrakta livet i dess nakna sanning kan vi ibland finna den nödvändiga styrka i oss själva som vi annars så lätt förlägger hos andra. Detta är en av de allra viktigaste pjäserna för människor i västvärlden att se – ett mästerverk som fångar vår tids största existentiella frågor på en mänsklig nivå och som bidrar till det uppvaknade och ansvarstagande för det egna livet och för tillvaron i stort som är nödvändigt för att vi ska kunna ta oss vidare i mänsklighetens utveckling!

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.