Nu har vi klivit in i en “mellantid”

Livskraften hos människan är urstark och för oss oundvikligen mot ljuset om vi bara lyckas hålla stånd mot djupare former av meningslöshet och depression. I den pågående pandemin kan jag skönja en rörelse på kollektiv nivå från den initiala chocken som paralyserade hela samhället och världen till nya tankar och perspektiv på livet och tillvaron.

I termer av Förändringens Fyra Rum ramlade vi alla ner i Censurrummet då samhället och världen snabbt stängde ner och oron för hälsan och för ekonomin lamslog oss. Censurrummet är ett överlevnadsrum som skyddar oss mot alltför mycket oro och ångest och det är tur att vi har hjälp av det när det råder “krig” där ute och vi behöver skydd och trygghet mitt i ovissheten. I det tillståndet är det naturligt att vi längtar tillbaka och vill att allt ska bli som förut.

Eftersom krisen är utdragen händer något med oss i undantagstillståndet som blir det nya normala. Vi upplever tillfredsställelsen i att tempot i samhället och i livet har saktats ner, det härliga i att ha tid att umgås med familj och vänner även om mycket sker digitalt, och inte minst att luften är renare och att naturen återhämtar sig som följd av kraftigt minskade utsläpp. Tusentals människor i världen överlever tack vare minskade luftföroreningar och i några av världens mest förorenade städer kan människor se en klar himmel för första gången.

Dessa erfarenheter gör något med oss som får oss att glänta på dörren till Förvirringens Rum. Vi unnar oss att kliva ut ur Censurrummet och “nosar” på hur tillvaron är i det undantagstillstånd som präglar livet just nu. Den utdragna krisen som gör att vi inte kan gå tillbaka i gamla mönster gör att livskraften istället för oss framåt. Vi tvingas acceptera att vi är där vi är och att den gamla berättelsen om livet inte längre gäller. Det kommer helt enkelt inte att bli som förut. Livet efter Corona kommer bli något annat som ännu är ovisst och utmanande men där det vi upplever just nu kommer ha en påverkan på utvecklingen framåt.

Om vi får uppleva hur härligt det är att kunna andas friare och att ta in att klimatföroreningarna åtminstone tillfälligt dämpats, om vi får uppleva glädjen i att vara närvarande med våra nära och kära och att uppleva att vi har tid för det som är viktigt i livet – blir det plötsligt mindre attraktivt och lockande att tänka på en tillbakagång till livet som det var före pandemin. Allt färre önskar sig ett sådant scenario och inser att det gamla präglades av en frenesi och en destruktivitet som var ohållbar i alla dimensioner men som vi ändå inte lyckades stoppa.

I Förvirringens Rum råder också oro och ångest över det okända och ovissa men det är inte förstelnat. Det pågår en process där insikter och acceptans är nycklar för att så småningom komma till den punkt då vi är redo att släppa det gamla och öppna oss för en nyorientering och bidra till att forma en ny framtid, en ny berättelse om vad livet handlar om. Det är mycket arbete kvar men den Mellantid som vi klivit in i nu då det kan upplevas som att ingenting händer är egentligen den tid då allt händer!  Detta eftersom vi processar information, tankar och känslor på en djupare nivå, vilket i sin tur blir bränslet för att utveckla nya perspektiv och att genomgå en förändringsprocess på ett individuellt plan.

Allt är som det ska ur ett Meta perspektiv och det känns hoppfullt att vara del av en tid där vårt kollektiva lidande gällande hälsan och ekonomin i Västvärlden kan hjälpa oss att utveckla en högre empati med människor runt om i världen som redan lever i en sådan vardag oavsett om den orsakats av Corona, AIDS, Malaria, Ebola eller andra pandemier. Skillnaden nu är att Corona drabbar fattiga som rika, män och kvinnor oavsett etnisk bakgrund, ålder eller andra bakgrundsfaktorer. Det går inte att hänföra smittan till någon subgrupp som man inte själv tillhör vilket oundvikligen leder till en ökad solidaritet och känsla av att vara en del av en kollektiv situation där vi alla sitter i samma båt. Känslan av jämlikhet och solidaritet människor emellan är just den faktor som många forskare inom hållbarhet anser är den enskilt viktigaste för att vi ska kunna rädda världen från en global och irreversibel klimatkatastrof. Mitt i all förtvivlan och sorg som pandemin skapar, finns det därför också mycket hopp och ljus.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.