Nytt center ska forska om godhet!

”[dropcap]N[/dropcap]är isar smälter och sjöar försuras talar vi om ekologisk hållbarhet. Vi vill komplettera det perspektivet och tala om social hållbarhet” säger psykologen Christina Andersson (SvD, Idagsidan 24/9) en av grundarna till ett nytt forskningscenter med inriktning på medkänsla, altruism, empati och tillit.Den 1 juni i år bildades Center for Social Sustainability vid Karolinska Institutet i Stockholm. Syftet är att arbeta med den övergripande frågeställningen: ”Hur kan vi fungera bättre tillsammans, både som individer, i grupper och i organisationer, så att hela samhället blir mer hållbart?

[dropcap]W[/dropcap]alter Osika är stressforskare och föreståndare för centret och han ser forskning om social hållbarhet som en viktig fråga i kampen mot stressrelaterad ohälsa och utmattningstillstånd som gör att allt fler dukar under av upplevda press och krav som följd av samhällets konkurrensmentalitet. ”Konkurrens och stress behöver balanseras säger han, annars blir det inget hållbart på sikt. Utmattning drabbar dessutom dem med höga ambitioner och stark självkritik. Att utveckla medkänsla med sig själv är därför en viktig pusselbit för att vara hållbar som individ.” Detta center och den forskning de kommer att bedriva ser jag som oerhört viktig i en tid då vi ”slängt ut barnet med badvattnet”. Medkänsla, empati, altruism och tillit är grundläggande mänskliga egenskaper som alla människor i alla samhällen och i alla tider har behövt lära sig och utveckla för att kunna leva väl tillsammans med andra och för att få samhället att fungera. Det industriella samhället har präglat människan till att bli mer egoistisk och maskin-lik i sitt förhållande till sig själv och sin omvärld. I Sverige har vi tagit hjälp av jantelagen som en effektiv metod för att stävja människors medkänsla med sig själv och acceptansen för sina tillkortakommanden till förmån för plikten, arbetet och försakandet av de egna behoven. Nu har vindarna svångt och den nya tidsåldern vi gått in i lär oss att vi behöver bejaka oss själva och vara rimliga i våra krav på oss själva för att vara långsiktigt hållbara. Eftersom vi lever i ett samhälle som inte bejakar dessa, i grunden naturliga, drivkrafter och beteenden, behöver vi nu gå på kurser och utbildningar i hur vi bör förhålla oss till oss själva och vår omvärld för att lära oss det som våra förfäder utvecklat under årtusendenas gång. Vi står onekligen inför ett paradigmskifte, låt oss hoppas att våra politiker och andra makthavare hjälper till att anpassa arbetsmiljöer och strukturer för att främja denna livsbefrämjande utveckling av vår kultur.

Läs artikeln på SVD här–>

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.