Om den eviga längtan efter Messias

Syftet med denna blogg är att skildra det rådande paradigmskiftet, att bidra med en röst och ett perspektiv på tillvaron under tiden vi lever mitt uppe i den och kan ha svårt med distans och att se det större sammanhanget. Det har snart gått 10 år sedan jag inledde arbetet med bloggen och började skildra de olika krafter som började bryta sig loss från det gamla paradigmet och söka nya vägar. 2011 då jag skrev mina första inlägg känns väldigt avlägset och då var jag upptagen av att skildra det faktum att vi närmade oss en punkt i världen som signalerade en katastrof, en undergång som vi inte skulle kunna värja för.

Några år senare samlades världen kring denna fråga som utmynnade i Parisavtalet 2015 och Agenda 2030 som alla världens länder nu jobbar med för att försöka undvika den globala miljökatastrof som lurar runt hörnet. Det som skett under det gångna årtiondet är att det samtidigt utvecklats en motkraft till utvecklingen framåt där tidens turbulens och osäkerhet gjort att människans eviga längtan efter Messias, en räddare som kommer och ställer allt till rätta, blivit akut. I likhet med tidigare turbulenta samhällsomvälvningar som t.ex. i 1930-talets Europa, har narcissistiska ledare klivit in på scenen och valts till makten på demokratisk väg just på grund av att stora grupper i samhället inte mäktat med att hantera osäkerhet och personligt ansvar i den omfattning som krävs i ett paradigmskifte där allt vi känner oss trygga med försvinner.

Utvecklingen i USA som lett till ett maktskifte då Trump förlorat makten till förmån för demokraternas Biden erkänns av hela världen utom av Trump själv och en del av hans anhängare som inte är mottagliga för fakta eller information. Det är denna masspsykos som är så farlig och som historien lär oss om och om igen. Om vi ger makten till ledare som i enlighet med narcissistens personlighet tänker på sig själva och som fokuserar på sin publik och speglingen för den egna förträffligheten och vinningen framför allt, kan förödande saker inträffa. Vi bevittnar just nu den kanske största prövningen för demokratin som styrelseskick där världens mäktigaste demokrati står på spel. Kan vi ens föreställa oss vad som skulle kunna ske om USA inte klarade trycket utan gav efter för den parallella verklighet som Trump har byggt upp och som tar avstånd från världens forskning, vetenskap och grundläggande demokratiska principer?

Vi lever i en farlig tid och mycket kan ännu hända innan det är över. Obevekligen kommer vi dock närmare en punkt som inte längre handlar om politik utan om den gemensamma frågan om jordens överlevnad. Den rådande pandemin har försatt hela västvärlden i ett krisläge som vi inte upplevt sedan andra världskriget. “Festen är slut” som någon träffsäkert uttryckte det. Vägen framåt handlar om att vi öppnar oss för att ta in information och fakta kring alla de ödesfrågor som vi tillsammans måste hantera och hjälpas åt att lösa. Gör vi det kan vi uppleva att vägen blir meningsfull och ljusare och att vi åter får framtidstron tillbaka.

För att klara det behöver vi anstränga oss till det yttersta för att inte falla offer för längtan efter starka, auktoritära ledare som ska leda oss framåt utan axla ansvaret som samhällsmedborgare att ta ett personligt ansvar för att engagera sig i utvecklingen av det moderna välfärdssamhället 2.0.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.