Om frihet och ansvar

Världen över diskuterar man Sveriges strategi för hanteringen av Corona epidemin som handlar om att uppmana folket till ett personligt ansvar för att motverka smittspridningen i samhället. Åsikterna går naturligtvis isär om huruvida detta kommer ha tillräcklig verkan eller inte och framtiden kommer ge oss svaret på det.

Det som kan vara värt att föra fram här och nu är att Sverige som nation alldeles oavsett Coronakrisen betraktas som ett socialt experiment i forskarkretsar avseende vår position i den internationella studien “World Value Surveys” som jag tidigare skrivit om här och som har sitt hem på Institutet för Framtidsstudier i Stockholm. Det finns inget annat land där individens frihetsgrad är så stor som i Sverige både i termer av möjligheter att klara sig själv och att kunna påverka sitt liv, som gällande identitet, värderingar och val av livsstil.

I den senaste undersökningen från 2018 placerade sig Sverige till och med utanför ramarna för den dittills kända maxgränsen för denna utveckling och i samband med det blev det tydligt att vi klivit in i en fas av ett socialt experiment där ingen ännu kan svara på vad som händer med oss när vi åtnjuter en så hög grad av frihet och en så låg grad av begränsning. Med frihet följer oundvikligen ansvar och vi vet som bekant att människan i alla tider haft en förkärlek och en längtan efter frihet – parallellt med en rädsla för och en tendens att fly från ansvar. Lärdomen är att frihetens grund är att vi axlar vårt personliga ansvar i varje given situation såväl som i relation till oss själva och det är just detta som ställs på prov just nu då hela världens ögon riktas mot Sverige för att se om och i så fall hur vi klarar den uppgiften.

Det är med andra ord logiskt och rimligt att Sverige i den rådande krisen väljer den väg som vi redan har valt där vi sätter individens frihet i centrum för demokratin och i kulturen och förväntar oss att individen ska axla sin del av det sociala kontraktet som handlar om det personliga ansvaret. Utmaningen med detta är att det förutsätter att varje individ håller sig informerad och uppdaterad om situationen som råder och att man förmår agera som man bör även utan kontroll och straffpåföljder från samhället/staten. Eftersom människan ofta är irrationell till sin natur ligger utmaningen i att få människor att agera rationellt, något som i sin tur kräver en hög grad av personlig utveckling och mognad.

Lyckas vi ta oss igenom den pågående krisen genom att den stora massan förmår axla sitt personliga ansvar för samhällets bästa har vi lyckats ta ett mycket stort kliv i vår kulturella såväl som i vår individuella utveckling. Då finns förutsättningar för att Sverige kan bli ledande i vägen framåt och i omställningen av samhället till ett nytt paradigm, en ny berättelse om livet på jorden som på många sätt liknar de förhållanden som rådde för våra förfäder som levde på den afrikanska savannen om än i ny tappning. Då som nu behövde människan vara empatisk och solidarisk med sina medmänniskor och sitt samhälle och hon behövde förhålla sig till naturens gåvor och begränsningar för att överleva. Denna ödmjuka inställning till livet bars upp av det personliga ansvarstagandet utan vilket människan som art inte hade kunnat överleva på jorden.

I takt med att den tekniska utvecklingen och den materiella välfärden skapat trygghet och självständighet har vi satsat alla korten på att maximera friheten och glömt bort dess motvikt; ansvaret. Obalansen i den västerländska kulturen har sin grund i bristen på balans mellan frihet och ansvar och vi har glömt bort att detta är två sidor av samma mynt. Vill man ha frihet kräver det helt enkelt att man också tar ansvar.

Det finns en potential för att den rådande krisen och Sveriges vägval i förhållande till den kan skaka liv i den individuella ansvarskänslan på ett sätt som vi inte lyckades med före Corona och att detta kan bli en meningsskapande följd av en mörk och svår tid då vi hade att välja på att ge upp en del av vår frihet och behöva acceptera att ansvaret togs av samhället och regeringen – eller att nyttja och värna om vår frihet och att då finna kraften att också axla vårt personliga ansvar i den gemensamma strävan att hantera krisen på ett så konstruktivt sätt som möjligt.

I tider av kris finns det alltid en risk att människor ger upp sin frihet till förmån för starka och auktoritära ledare som kliver in och tar plats på världsarenan. Flykten från friheten är ett evigt tema där vinsten är att slippa den tyngd som det personliga ansvaret innebär genom att byta en del av vår frihet mot underkastelse under en religion, en ledare eller ett auktoritärt system. Om vi ska kunna hålla en sådan destruktiv utveckling stånd den dag epidemin är över, behöver vi kliva fram och aktivt agera och ta ansvar för en annan utveckling. I detta kan Sverige komma att spela en nyckelroll.

 

 

2 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.