Om hållbara relationer

Våra förfäder nomaderna som levde på den afrikanska savannen såg sig som en enhet där alla vuxna var föräldrar till alla barn och man hjälptes åt med den uppfostran och socialisering som alla barn i alla tider behöver för att kunna fungera i det samhälle man lever i. Man lämnade inte stammen eller gruppen för att gå någon egen väg i livet utan levde kvar i sin ursprungliga familj tills man dog.

I takt med att vi blivit självständiga och oberoende har frågan om identitet och självförverkligande hamnat i fokus liksom den personliga lyckan och de egna behoven. Det gör att vi lätt hamnar i konflikt mellan längtan efter frihet att göra som vi vill samt det ansvar som vi medvetet eller omedvetet känner inför familjens och andra människors behov av oss. Om vi kompromissar för långt med våra egna behov för att ställa upp för familjens eller kollektivets behov i första hand kan vi känna oss trängda, missnöjda och nedstämda. Sträcker vi oss istället för långt mot friheten kan vi uppleva glädje och inspiration men också en tärande känsla av oro, svek och dåligt samvete. Balansen mellan dessa poler är med andra ord ett av vår tids allra största dilemman.

Som psykolog skulle man önska att man hade något standardsvar eller recept att ge till dem som kämpar med dessa frågor men något sådant finns som bekant inte. Istället handlar det om att utveckla en inre kompass som uppstår genom att man reflekterat över vem man är, vad man har för behov,  vilka värderingar man har och vad man vill ha för riktning för sitt liv – för att därigenom lättare kunna navigera i svåra livsbeslut och finna ro med de val man gör.

I existentiell psykologi är målet att bli Aktör i sitt liv vilket bl.a. betyder att finna sin personliga balans mellan frihet och ansvar för sig själv och för andra.  Jag tänker att detta tema är något som vi till mans skulle behöva arbeta med och kanske särskilt alla som är föräldrar – oavsett om barnen är små, håller på att växa upp, eller är vuxna. Har man satt barn till världen kommer ens livsval automatiskt att påverka dem och i situationer där barnens behov och de egna behoven står i konflikt med varandra blir det svårt att veta hur man bör agera om man saknar en inre kompass som hjälper en att fatta beslut och att kunna kommunicera dem.

I perspektivet av människans historia har vi levt med dagens frihet som vi tar för given i några sekunder och vår hjärna, våra tankemönster och våra känslor är formade av familjen som navet i livet där vi söker trygghet och tillhörighet, där vi finner mening och där vi hämtar kunskap och modeller för hur livet bör levas och vad det handlar om. Nu är det upp till oss själva att förankra alla dessa fundamentala behov och egenskaper i oss själva och det är naturligtvis ett stort arbete som inte kommer på plats av sig självt eller för att tiden går.

Behovet av livskunskap – att lära oss att bli ansvarstagande för vår personliga utveckling och hur vi som samhällsmedborgare bör leva för att bidra till vår egen personliga hållbarhet men även till hållbarheten i våra relationer till andra, samt vårt bidrag till ett hållbart samhälle är skriande stort och ytterst eftersatt av samhället som lämnat de existentiella behoven och människans villkor i ett stort vacuum.

Ett hållbart samhälle bygger på att människor som lever i västvärldens fria demokratier reser på sig för att söka kunskap, utveckla sig själva och axlar det ansvar för det egna livet i alla dess dimensioner som krävs såväl för den egna hälsan och välmåendet samt för omgivningens och i förlängningen samhället i stort.

Frågan är om vi är redo för att ta ett sådant ansvar? Eller vad är det som krävs för att vi ska nå dit?

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *