Om livets mening och AI

Vi lever i en tid då de gamla berättelserna inte längre gäller och någon ny berättelse om livet och framtiden inte kommit på plats. Även om mänskligheten genomgått stora paradigmskiften tidigare i historien har själva fundamentet för livet och framtiden i stort varit förutsägbart för varje generation. Det som sker nu har människan därför ingen historisk erfarenhet att falla tillbaka på. Vad händer då AI tar över allt fler jobb och miljoner människo blir överflödiga i arbetslivet? Om livet gått ut på att göra nytta för sig och för samhällets utveckling och det är detta som gett livet mening, vad betyder mening i en tid då vi blivit överflödiga och inte längre är relevanta? Om forskningen lyckas avskaffa döden och vi får evigt liv behöver vi förhålla oss till livet som en pågående berättelse utan slut. Vad betyder det? Om bio- och informationstekniken gör att människa och maskin smälter ihop och blir ett genom att vi opererar in datachips i kroppen så kanske nästa steg blir att homo sapiens som art helt enkelt kommer utrotas i nästa utvecklingssteg o.s.v o.s.v. 

Givet omfattningen av ovan nämnda exempel på grundläggande pågående förändringar för mänskligt liv på jorden finns det ingen som kan uttala sig om hur livet kommer te sig ens några årtionden framåt i tiden. Mot den bakgrunden är det kanske ganska naturligt att vi upplever en ökad stress och oro och att psykisk ohälsa i form av depression, ångest och utmattningsreaktioner lagt sig som en våt filt över hela västvärlden. Givet att vi befinner oss i början på en existentiell omvälvning kan vi vara säkra på att det kommer bli mer turbulent och mer utmanande att leva – innan det blir bättre. 

Ingen kan stoppa denna utveckling så vårt enda alternativ är att fundera på hur vi bäst rustar oss för att hänga med, ta ansvar, engagera oss och må bra i denna turbulenta tid som vi kan uppfatta som spännande eller skrämmande beroende på hur vi väljer att se på situationen. Då de yttre strukturerna rämnar och vi tappar kontrollen över yttre skeenden och omständigheter som har en direkt påverkan på vårt liv, behöver vi flytta fokus från att försöka kontrollera saker i det yttre till att istället förankra känslan av trygghet i oss själva. Behovet av en inre kompass, självkännedom och förmåga till vad vi psykologer kallar för inre lokus av kontroll (inifrånstyrd) kommer bli avgörande för psykisk hälsa och välmående nu och i framtiden. 

Utmaningen är att vi under senare årtionden och ännu idag istället har valt en vag som handlar om att medikalisera friska signaler på omständigheter som sjukdom och ohälsa, vilket medfört att människor istället för att utveckla mod och resiliens för att bättre hantera utmaningar och inre oro, har fått hjälp att lägga locket på och verktyg för att tänka och förhålla sig annorlunda till sin upplevda verklighet. I det korta perspektivet har detta absolut gett lindring och förbättrad livskvalitet för den enskilde individen och under en övergångstid då det rådande paradigmskiftet ännu var obskyrt har KBT, antidepressiv- ångestdämpande- och sömnmediciner bidragit till att behålla status-quo och lugna ner situationen till godo för individen och samhället. På en mer omedveten nivå kan man tänka sig att hela synen på människan präglats av utvecklingen mot AI där själva poängen är just att de saknar medvetande och känsloliv och därför kan bete sig allt igenom rationellt och saknar behov av vila och återhämtning. 

Nu har vi dock gått in i en ny fas då paradigmskiftet blivit tydligt och just därför upplever många människor ett skriande behov av hjälp att förstå och hantera sitt inre liv. De existentiella frågorna om livets mål och mening, vilka värderingar och drivkrafter som vi vill låta vårt liv präglas av och hur vi ska kunna finna mening i en tid då allt är turbulent, har blivit helt akut. Människan förstår plötsligt intuitivt att det är i sitt inre hon måste söka efter svar och att det är just den subjektiva upplevelsen av sig själv och sitt medvetande som skiljer oss från roboten. Nu förstår vi plötsligt att vi aldrig kommer kunna tävla mot AI gällande effektivitet och precision. Därför blir fokus nu istället vad som skiljer oss från roboten och vad det är som gör oss helt unika?

Industrialismen som era har gått ut på att effektivisera och förbättra produktionen och därmed livet för människor under de senaste hundra åren. Kanske är det så att den eran nu kulminerar i AI där människan faktiskt inte längre kommer behöva slita ut sig själva mentalt och fysiskt i produktionen. Om AI kan hjälpa mänskligheten att utrota fattigdom och att frigöra oss från slit som saknar mening är mycket vunnet. Det som blir helt avgörande är om vi lyckas sätta stopp och gränser för AI´s utbredning och inflytande över livet så att det gagnar mänskligheten och skapar värde för människans livskvalitet – eller om vi i brist på styrning istället underordnar oss en kraft som vi blir slavar under och där mänskligt liv förlorar sin betydelse? 

När jag arbetar i Afrika och möter människor där vars liv ännu inte underordnat sig industrialismens krafter och logik ser jag att det finns miljoner människor i världen som faktiskt upplever mening och glädje i sin vardag – trots att de inte har något arbete att gå till och trots att de saknar kontroll över livets yttre omständigheter i hög utsträckning. För dem innebär AI revolutionen ingen förlust och inget hot eftersom de redan lever i en situation där de i regel mår bra på ett själsligt plan och inte sätter sitt värde som människa i vad de gör eller presterar. Närvaron till andra människor, till tillvaron i stort och i det som sker i nuet präglar deras vardag. Samma situation fast med ökad materiell trygghet och bekvämlighet skulle snarare öka deras livskvalitet. 

Istället för att uppfinna hjulet på nytt och fundera på hur vi ska lära oss att hantera den skenande utvecklingen för oss som lever i Västvärlden tänker jag att vi har mycket att lära och verkliga rollmodeller att inspireras av om vi blickar bortom vår egen värld. Om vi förmår öppna oss för att skifta fokus från att se oss själva som rollmodeller som har något att lära ut till mindre bemedlade och upplysta människor,  till att bli ödmjuka mottagare och lära oss av andras visdom och förhållningssätt till livet och tillvaron kanske vi både har lösningar på vår psykiska ohälsa och kan finna vägar till ett värdigt och meningsfullt liv med hjälp av AI? 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.