Om morgondagens Influencers

Sommarsemestern är nu över för de flesta och vi står på tröskeln till höstterminen. Pandemin har fortfarande ett fast grepp om världen och även om vi börjar hoppas på ett vaccin till vintern låter experterna oss veta att nya pandemier sannolikt är att vänta i framtiden. Vad betyder detta nya tillstånd av ovisshet och rädsla? Hur hanterar vi insikten som börjar sjunka in hos den breda massan om att livet som vi kände det före pandemins utbrott i mars 2020 inte kommer tillbaka? Hur ska vi lära oss acceptera detta som det nya normala?

Det är förståeligt att vi står handfallna inför denna nya verklighet givet att vi levt i en ständig framgångssaga sedan andra världskrigets slut för sjuttiofem år sedan. En lång epok i människans historia av relativ stabilitet i vår del av världen då vi kunnat bygga och utveckla ett välfärdssamhälle som världen aldrig tidigare skådat. Vägen till välstånd och lycka handlade om konsumtion utan slut. Genom konsumtion fick vi de ekonomiska hjulen att snurra vilket skapade en fruktbar allians mellan den enskilde medborgaren, näringslivet och samhället. En följd av välgången som följde av industrisamhällets materialistiska paradigm var att vi successivt invaggades in en känsla av trygghet och av att vi kunde kontrollera saker och ting. Det var lätt att tro att vi en gång för alla städat bort okontrollerbara farsoter och att vi var på väg att bygga bort själva döden till förmån för evigt liv.

Just därför har den rådande pandemin drabbat västvärldens befolkning på ett djupt existentiellt plan som ännu inte har sjunkit in. Illusionen om att vi har kontroll över det mesta i livet har kraschat och vi tvingas acceptera att ett okänt och dödligt virus kan dyka upp när som helst, vart som helst och över en natt påverka vår egen och våra närmastes hälsa, ekonomi och hela livssituation. Hur skulle vi kunna vara förberedda på något sånt?

Just nu håller världens länder på att acceptera att leva med pandemin och inse att livet måste fortgå och vardagen behöver få sin lunk trots detta. Vi lär oss att hålla social distans till människor vi inte känner, vi träffas inte längre i större folksamlingar och handspriten följer oss överallt. Detta har en effekt på smittan och kan göra att vi minskar risken för att bli sjuka men eftersom dessa rutiner helt enkelt inte går att tillämpa i många delar av världen där framförallt fattiga människor lever tätt inpå varandra, kommer effekterna på global nivå att vara begränsade.

Om läget ändå stabiliseras, vuxna kan arbeta och barn gå i skolan kommer de existentiella frågorna att börja pocka på uppmärksamheten. Hur ska vi lära oss att leva med känslan av sårbarhet, att allt vi har är nuet och att alla planer och drömmar kan kastas omkull utan att vi kan göra någonting för att förhindra det? I delar av världen där människor är mer utsatta och lever under fattiga och otrygga omständigheter finns ofta religionen som bas för att kunna hantera dessa existentiella utmaningar. Ett liv kan ta slut på ett ögonblick och man lever i nuet och i förvissningen om att det som sker är en del av Guds outgrundliga plan. Det är därför man kan sova gott om natten trots omständigheterna.

Men hur ska det gå för oss i västvärlden som redan innan pandemin led av oro och sömnstörningar i stor skala? Vad ska vi klamra oss fast vid som lever i en sekulariserad del av världen där teknik, vetenskap och pengar inte kunnat garantera oss ett fripass från den globala pandemin?

Jag skulle säga att vi lever i ett socialt experiment just nu och att det nya paradigm som inletts ännu är sökande efter svar. Eftersom frågorna är här börjar även människor söka efter svar och i brist på en kollektiv struktur som t.ex. en religion är min spaning att fler och fler kommer börja söka inom sig själva och i det mellanmänskliga samspelet med andra. Om vi tror att livet är oändligt och vi kan styra och bestämma över hur vi vill ha det är det lätt att skjuta upp det som är viktigt, att ge problem stora proportioner och att ständigt jaga efter mer och bättre. Insikten om livets skörhet och ändlighet kan på motsvarande sätt få oss att bli mer närvarande i nuet, mer angelägna om att leva ett meningsfullt liv och mer ödmjuka och överseende i relation till andra. För detta behöver vi guidas in i nya tankesätt och nya perspektiv på vad livet egentligen handlar om. Mot denna bakgrund kan man tänka sig att morgondagens stora influencers inte kommer vara fokuserade på konsumtion, fester och lyx – utan filosofer och tänkare som hjälper oss att reflektera över livet och de existentiella frågeställningar som vi lever med som en naturlig följd av att pandemin fört in oss i ett nytt paradigm en ny era i människans historia.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.