Paradis: Kärlek

[dropcap]S[/dropcap]ällan har jag sett en mer autentisk film än den bioaktuella Paradis: Kärlek av österrikaren Ulrich Seidl. I sin yttre form skildrar den maktbalansen mellan vita och svarta, mellan rika och fattiga, kolonialismens krafter där de vita, välbeställda kvinnorna utnyttjar de svarta, fattiga männen och omvänt hur de svarta männen utnyttjar de kärlekstörstande kvinnorna för att förbättra sina inkomster. Liknande berättelser har vi sett tidigare, inte minst i Laurent Cantet’s fantastiska film ”Mot Södern” som kom ut för några år sedan och som utspelades på Haiti.

Det intressanta med Paradis: Kärlek är att den sätter fingret på stora, existentiella frågor kring kärlek, mening och ensamhet som hjälper oss att fundera över konsekvenserna av vårt välfärdssystem där vi gjort oss så fria att vi inte längre behöver någon annan – och därmed riskerar att hamna i en förödande känsla av ensamhet som gör livet meningslöst. Huvudpersonen Teresa är en medelålders och typisk vit, västerländsk kvinna som det finns miljoner kvinnor som kan känna igen sig i. Hon har en dräglig tillvaro hemma i Österrike med ett arbete, en bostad och en tonårsdotter. [pullquote align=”right”]Ett av den västerländska människans primära problem är att vi blivit avskurna från våra instinkter och från våra känslor och att vi lever ett endimensionellt liv[/pullquote]Ett vanligt liv utan större skavanker där hon är fri och kapabel att klara sig själv och sin ekonomi själv. På semester i Kenya möter hon en annan kultur där männen ser henne, ger henne den bekräftelse på att hon duger som kvinna som hon längtar efter som en törstande i öknen och som uttrycker kärlek och närhet med sexualitet. Teresa duperas och låter sig svepas med, sannolikt var det åratal sedan hon fick uppleva passion och kärlek från en man som hon var attraherad av och i männens famn finner hon ett lugn och en frid som har att göra med mening, bortom alla konventioner om rätt och fel. Att Teresa låter sig ”luras” att tro på de afrikanska männens historier om alla olyckor och familjesituationer som de behöver hennes ekonomiska hjälp att hantera, kan upplevas som att hon är väldigt naiv. Jag tror dock inte att det handlar om att hon är dum och naiv, utan om att hon är beredd att betala vilket pris som helst för att få uppleva en stunds illusion av närhet och kärlek – känslan av mening i en rationell värld som blivit meningslös på grund av en förödande känsla av ensamhet och självständighet.

[dropcap]I[/dropcap] Afrika är ingen ensam, det sociala systemet ser annorlunda ut och människor upplever inte ensamhet på det sätt som vi gör i västvärlden. Människor lever i och med stora familjer, som en del i en släkt eller ett grannskap och sexualiteten är mer ett uttryck för instinkt och därmed okomplicerad jämfört med det västerländska logiska och rationella tänkandet och analysen som gör det till en intellektuell angelägenhet. Ett av den västerländska människans primära problem är att vi blivit avskurna från våra instinkter och från våra känslor och att vi lever ett endimensionellt liv. Latent, under ytan ligger enorma behov av att få leva ut och återfinna kontakten med de dimensioner av oss själva som vi förlorat kontakten med i strävan efter att bygga upp ett liv som på ytan överensstämmer med mallen för en lyckad tillvaro. Priset vi betalar är skyhögt och i filmen får vi bevittna Teresa tappa fotfästet och hur hon genomgår en fundamental förvandling, från den samlade och korrekta medelålders kvinnan till en allt mer desperat person vars världsbild rämnar i takt med att hon får uppleva sina djupare behov som hon inte längre vet hur hon ska hantera. Det är rörande och samtidigt skrämmande att se hur hon försöker lära de afrikanska älskarna att passa in i hennes världsbild om romantik och kärlek, ungefär som att hon var regissör i en teaterpjäs med en så stor längtan att bli förförd att hon just där och då inte bryr sig om att verklighetens torftighet ligger långt ifrån hennes dröm om kärlek. När hon till slut inser detta blir smärtan stor, vilket hon försöker hantera genom att fly till en ny famn – och en ny – allt ihop om att någonstans där ute finna den trygga famn som hon längtar efter mer än någonting annat och som hon behöver för att finna mening i tillvaron. Allt annat blir sekundärt och på så sätt kan man säga att även denna film illustrerar ett missbruk, ett beroende och en upptagenhet av en drog som gör att allt annat bleknar och får stå tillbaka.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.