Squid Game fångar människans mörka natur

Den omättligt populära sydkoreanska Netflix serien Squid Games som skapats av Hwang Dong-hyuk har under hösten seglat upp som den TV-serie som fått flest tittare någonsin på Netflix. När en serie trollbinder miljoner människor världen över finns det något grundläggande mänskligt som den sätter fingret på och som är intressant att tolka och förstå.

Serien illustrerar den utsatthet och desperation som vi människor kan hamna i när vi blir skuldsatta och får ekonomiska problem som vi inte kan lösa. Det västerländska samhället har helt enkelt inget utrymme för och erbjuder ingen väg till ett värdigt liv för den som är fattig i ekonomiska termer. Detta får människor att bli desperata och att kompromissa med etik, moral och att brista i empati och omsorg om sina medmänniskor. Squid Game illustrerar detta på ett intrikat sätt där människans moraliska och etiska förfall framställs i all sin brutalitet.

Det gör ont att titta på serien, ont att se människor gå under i desperation och att utvecklas till totalt själviska varelser där den egna vinningen och livhanken får dem att begå de största sveken en människa kan begå mot någon annan och att bokstavligt talat kliva över lik för att själv komma fram. Det är också smärtsamt att tänka sig att vi alla sannolikt skulle kunna hamna i ett motsvarande läge om omständigheterna för vårt liv blev desamma som för dem i serien. Det kanske allra mest smärtsamma handlar dock om det som inte lyfts fram i serien men som är själva inramningen för den mänskliga tragedi som vi bevittnar; sönderfallet och egoismen i det västerländska välfärdssamhället.

Hur kan det komma sig att de rika och välbärgade västerländska samhällena inte har råd att ta hand om de mest utsatta? Vilka krafter är det som gör att vi kan acceptera att våra medmänniskor går under i ekonomisk och själslig fattigdom när möjligheterna att hjälpa dem finns? Och omvänt, hur kan det komma sig att människor i fattiga länder ofta kännetecknas av omsorg om sin nästa, har en självklar vilja att dela med sig av det lilla man har till den som inget har och att det i sådana samhällen finns en stark sammanhållning människor emellan och en allmän känsla av värdighet?

Svaret på denna fråga handlar inte om det sydkoreanska samhällets avigsida som skildras i Squid Games, det är samma grund som gör att vi trots att det finns både tekniska lösningar och pengar att komma tillrätta med såväl den sociala bristen på hållbarhet som den miljömässiga – ändå sitter fast i ledares och politikers oförmåga att lösa problemen. Givet att många av dessa välbärgade samhällen är demokratiska samhällen där ledare röstas fram av folket kan ingen av oss heller gå fri från ansvaret för att vi med gemensamma krafter styr livet på jorden mot utrotning.

I grunden för denna dödliga kraft ligger girighet och högmod – eviga mänskliga dödssynder som alla religioner och all visdom från jordens alla hörn alltid varnat oss för. Det är när människan fastnar i dess grepp som världen som vi känner den går under. Det var fallet med Romarriket såväl som den Franska Revolutionen, den Ryska eller för den delen den aktuella situationen med den rådande miljökrisen, gängkriminaliteten eller andra stora samhällsproblem.

Om vi orkar sätta på oss dessa glasögon och titta på Squid Games med en reflektion kring vad seriens budskap egentligen handlar om och om vilka lärdomar på systemisk nivå vi kan dra av den, då är den väl värd att titta på. Ibland måste det göra ont på riktigt innan något annat kan ske och låt oss hoppas att Squid Games kan leda till ett globalt awakening!

 

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *