Stockholmsbörsen når rekordnivåer liksom sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa

[dropcap]I[/dropcap] veckan som gått har vi både kunnat glädjas åt att Stockholmsbörsen visar på rekordhöga siffror som signalerar att våra storbolag genererar fantastiska ekonomiska resultat i en värld där många andra länder befinner sig i stor kris, och ta del av att sjukskrivningarna ökar dramatiskt till följd av en utbredd psykisk ohälsa. Det anmärkningsvärda är att ingen har analyserat kopplingarna mellan dessa till synes motstridiga tendenser i vårt samhälle! I en kultur med materialistiska värderingar som kännetecknade industrisamhället och som vi i Sverige började lämna under 1980-talet finns det en automatisk koppling mellan ekonomisk välfärd och hälsa. Människors värderingar och drivkrafter överensstämmer med samhällets politik och strukturer och det råder harmoni mellan människan och hennes kultur. Idag gäller inte denna sanning längre, men tyvärr har inte samhällets och arbetslivets makthavare insett att världen har förändrats i grunden och att vi har klivit in i en ny tidsålder som handlar om helt andra saker.

[dropcap]D[/dropcap]enna diskrepans mellan människors behov och värderingar och samhällets och arbetslivets syn och politik visar sig i att allt fler människor vantrivs i kulturen och reagerar med psykisk ohälsa. Å ena sidan har vi de arbetslösa som av förklarliga skäl utvecklar depressioner som följd av att de står utanför sammanhang och upplever brist på mål och mening i livet. Att vara sysselsatt med något meningsfullt är ett av människans viktigaste behov som gör att vi känner att vi gör en skillnad och att vi kan vara med och bidra till något större. I skola, vård, omsorg och flera andra av samhällets institutioner råder det oerhörd personalbrist och många företag har slimmats till en gräns som gör att de anställda går under av överbelastning. Ändå får de arbetslösa inte vara med och hjälpa till utan går istället hemma och har inget meningsfullt att göra på dagarna, vilket bl.a. får till följd att de känner sig understimulerade. Parallellt rådet det motsatta förhållandet för dem som jobbar, dagarna rusar iväg och arbetsuppgifterna är så många att det inte finns någon rimlig chans att hinna med. När dagen är slut är stresshormonerna i topp, tankarna går på högvarv som följd av överstimulering och på ett känslomässigt plan plågas många av tärande otillräcklighetskänslor som följd av att inte ha hunnit med tillräckligt varken hemma eller på jobbet.

[dropcap]H[/dropcap]ur länge ska samhället och arbetslivet leva med skygglappar på och konsekvent undvika att titta på det märkliga i att vi lever i ett samhälle där människornas behov frikopplats från de omgivande strukturerna? Om någon vågade göra en ekonomisk analys av den rådande situationen kanske man t.o.m. skulle komma fram till att företagens rekordvinster ur ett samhällsekonomiskt perspektiv äts upp av de skenande kostnaderna för ohälsan…….Förmodligen är det lättare för de ansvariga att fortsätta blunda och att se till att någon sådan analys aldrig kommer till stånd.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.