Sveriges roll som outsider i världen

Vi lever i en spännande tid då stora, kulturella förändringar gör upp med gamla sanningar och visar att vi lever i en ny tid. För 20 år sedan då jag intervjuade människor om deras tankar om orsakerna till att de utvecklat depression och utbrändhet för att skriva min första bok, upptäckte jag att denna kulturella förändringsresa hade påbörjats men ännu saknade ett namn. Vi hade redan då börjat glida ifrån Jantelags-mentaliteten och landet “lagom” skulle snart börja luckras upp i kanterna. Min slutsats då blev att vi hade inlett ett omvälvande paradigmskifte som indikerade slutet på en era och början på en ny och ännu odefinierad tidsålder. Jag har skrivit mycket om detta i tidigare inlägg här på bloggen under rubriken “The Cultural Creatives” som är det vetenskapliga begreppet på den globala subgrupp som driver paradigmskiftet framåt och vars värderingar kan sammanfattas med hållbara människor som får leva i en hållbar miljö i en hållbar värld.

Sverige har varit världsledande på detta område, en resa som inleddes redan efter andra världskriget och som tog stora kliv under 1970-talet då den Palme ledda regeringen införde stora sociala förändringar på bred front som lade grunden för en ökad jämlikhet mellan män och kvinnor men också en bred medelklass och en allmän möjlighet att förverkliga sig själv och sitt liv via studier och möjligheter att på olika sätt påverka sitt liv i önskad riktning. Följderna av detta i ett globalt perspektiv kan skönjas i the World Value Surveys som mätt människors attityder till liv och arbete sedan 1980-talet.

Denna studie har allt tydligare lyft fram Sverige som ett extremistiskt land präglat av frihetsvärderingar och möjligheter att själv skapa sin identitet och sitt liv utifrån en nästan total frigörelse från familj, tradition, religion eller andra bindande strukturer. Denna position bygger på en långvarig kulturell satsning på rationalitet, välfärdssamhälle och eget ansvar och har lett Sverige bort från landet lagom till en liten världsnation som stoltserar med att vara bäst i klassen på allt ifrån musik, sport, mode, innovationer, tech, miljöfrågor och social hållbarhet. Det finns en anledning till att Sverige i vissa sammanhang refereras till som “Världens samvete”.

Baksidan av denna på många sätt fantastiska utveckling är ensamhet, ett betungande ansvar för hur livet utformas och att vi behöver och förväntas vara uppkopplade, medvetna, pålästa och i framkanten på livets alla områden – samtidigt. Konsekvenserna är en utbredd psykisk ohälsa, depressioner, ångest, utmattning och en försämrad livskvalitet i existentiell och i psykologisk mening – trots att vi har alla förutsättningar att bada i lycka och välmående.

Mot bakgrund av vår säregna kultur är det föga förvånande att Sverige har valt sin egen väg i den globala pandemin. Medan många andra länder fokuserat på Smittskyddet som en enskild fråga har vår egen Folkhälsomyndighet i likhet med den svenska traditionen, tagit hänsyn till en mycket mer komplex bild där konsekvenserna för hela samhället nu och för framtiden analyserats och balanserats ihop till den väg vi har valt. Rätt eller fel men det är samma vägval som tillämpades under andra världskriget då Sverige å ena sidan uppfattades som fegt i sin neutralitetspolitik samtidigt som vi å andra sidan lyckades rädda tusentals liv och landet från ett förödande världskrig. Traditionen är att hålla sig rationell istället för emotionell och att fatta beslut som bygger på väl underbyggda beslut där individens frihet möter det personliga ansvaret för att hantera situationen i enlighet därmed.

I pandemins kölvatten kan vi se att det är svårt med ansvaret, vilket är en av förklaringarna till att år av rekommendationer till sjukvården, äldreomsorgen och andra funktioner i samhället inte valt att hörsammas av de som varit ansvariga. Att ta till sig information, hålla sig informerad och fatta egna beslut är det som förväntas av dig i vårt svenska samhälle men människan är dessvärre inte alltid rationell. Att vilja fly från ansvaret och att hoppas på att någon kliver fram och ger direktiv och bestämmer är en djupt liggande omedveten önskan hos många däribland chefer och ledare av olika slag. Liknande utmaningar finns hos var och en av oss som behövt ställa om livet och anpassa oss till de rekommendationer som Folkhälsomyndigheten löpande har gett oss under denna kris. En del klarar det bättre än andra men ur ett globalt perspektiv är det ändå anmärkningsvärt hur pass stor andel av befolkningen som hörsammat detta och lyckats axla det personliga ansvaret i situationen som råder.

Eftersom Sverige har en hög svansföring och gärna berömmer sig med att vara bäst i klassen på så många områden, är det också naturligt att Sveriges dödstal till följd av pandemin lyfts fram på det onyanserade sätt som sker runt om i världen. Äntligen något där man kan lära Sverige en läxa och peka på brister som blir en spricka i den självgoda självbild som vi kanske utvecklat som följd av all framgång? Vi ska inte glömma att Sverige ockuperat både Finland och Norge och att vi annekterade en tredjedel av Danmark 1658. Dessa storebrorsfasoner skapar starka känslor hos dem som drabbas och ligger latent och pyr under ytan och kommer självklart fram i extra tydlig dagar i en situation som ger legitimitet därtill.

Sverige har valt en roll i världen som innebär att vara en outsider, vilket skett gradvis och kanske utan att vi är medvetna om det. Att jämföra vårt sätt att hantera pandemin och dess konsekvenser blir därför svårt och blir lite som att jämföra äpplen med päron. Få resonerar om detta på samma sätt som Sverige vars strategi framstår som logisk med utgångspunkt i vår position som ett extremistiskt land i The World Value Survey. I extrema situationer kommer denna position att framträda i all sin tydlighet och även visa på avståndet till vår omvärld även om hela världen tenderar att röra sig i den riktning som Sverige leder.

Låt oss hoppas att en positiv följd av krisen kan bli lite nödvändig självkritik för Sverige där vi kan fundera på konsekvenserna av vår rationella livssyn och hur vi kan hantera balansen mellan frihet och ansvar så att ekvationen kan fungera i ett mer välsmort samspel i framtiden.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.