Tar du ansvar för din hälsa och för hur du mår?

  Det är viktigt för vår hälsa och våra liv att vi har roligt och njuter av livet.Gör något varje dag som får ditt hjärta att sjunga.
Marcia Wieder

När jag är ute och reser runt om i världen tycker jag det är intressant att besöka mataffärer, marknader och andra ställen där man kan ta del av lokalbefolkningens vardagsliv och vanor. Man kan utläsa mycket av människors beteenden genom att tyst betrakta och fundera och på så sätt få en bild av människors förmåga eller oförmåga att ta ansvar för sin hälsa. Varje gång jag ser människor i snabbköp med fullproppade vagnar fyllda med onyttigheter såsom läsk, godis, kakor, vitt bröd och andra sockerstinna matvaror blir jag förfärad över bristen på medvetenhet och personligt ansvar för hälsan. Sjukvården i hela västvärlden håller på att gå under på grund av överbelastning som till stor del beror på välfärdssjukdomar, konsekvenser av överkonsumtion av socker, fett, rökning och andra onyttigheter som leder till högt blodtryck, diabetes och andra välkända folksjukdomar.
Ofta brukar jag tänka att vi i Sverige trots allt relativt sätt, är mycket mer medvetna och ansvarstagande eftersom det finns en stor offentlig debatt kring hälsa som skapar en medvetenhet hos människor och ett utbud som främjar ett sundare leverne. Det som förvånar mig är, om man nu ser enbart till det samhällsekonomiska priset för välfärdssjukdomar, att man på politisk nivå inte lagstiftar och fattar beslut som styr utbudet i en sund riktning.

Hur guld är det här - egentligen?

Hur guld är det här – egentligen?

I Sverige tror jag att vi är mer upplysta och hälsomedvetna än någon annanstans i världen. Vi har en god kunskap om betydelsen av sund kost, motion och andra faktorer som leder till en god fysisk hälsa. Det problem vi brottas med och som vi inte kommit tillrätta med handlar om den psykosociala hälsan. Bristen på tid och en för hög nivå av stress gör att vi behöver dämpa konsekvenserna av detta med hjälp av socker, tobak, alkohol och andra osunda vanor som vi vet att vi egentligen borde undvika. Den tidigare mer passiva inställningen till hälsa och välmående börjar successivt övergå i en insikt om det personliga ansvaret. Om det finns kunskap och förutsättningar i form av utbud och tillgänglighet landar man i insikten om att det endast är det egna ansvaret och agerandet som kan göra en skillnad.
Just därför vill jag uppmuntra dig att fundera på ditt eget liv och din egen hälsa. Hur tycker du att du mår? Vad betyder hälsa för dig? Lever du på ett sätt som innebär att du tar ansvar för att vara frisk och må bra?

2 Kommentarer
  1. Camilla says:

    Tack återigen för väldigt sunda reflektioner. Din kommentar om att du blir förvånad över att man på politisk nivå inte lagstiftar och fattar beslut som styr utbudet i en sund riktning tycker jag är väldigt intressant. Jag har upptäckt att jag ofta har hamnat i närmast direkta dispyter med butikspersonal eller butikschefer i vissa mataffärer där jag på fullt allvar har ifrågasatt varför de inte kan upphöra med att presentera exempelvis plockgodis nära utgången (där vi kunder köar för att betala vår mat) och på golvhöjd enkelt för ett barn att nå. Jag har också undrat varför de har hyllvis med kylda Coca-Cola flaskor enkla att ta med sig på språng – även för dagens barn som har fått fickpengar hemifrån. Svaret jag då har fått är nästan alltid att de tycker att min fråga är berättigad men att de aldrig har tänkt att godiset skulle framstå som en lockelse för barnen utan vara lättillgängligt för alla och envar, att det är där de har sin största intjäning och den största efterfrågan ligger inte i maten utan i snacks och godis samt att det ”ju är valfritt för var och en att avstå om man vill” och att de aldrig fått negativa synpunkter på detta av någon annan än av mig själv.

    Att välja eller att välja att avstå är en teori som för mig framstår som väldigt svår i praktiken, för alla föräldrar med små barn vet hur svårt och vilket hinder godishyllan blir, än värre om barnen är så stora att man vågar släppa iväg dem ensamma för att handla ett paket mjölk och då inte kan låta bli att komma hem med åtminstone en tuggummiask. Mina vänner utan barn brukar oftast hänvisa till att man då har dålig disciplin på sina barn, men ibland känns det som att man kämpar i motvind, att man skulle behöva snarare tänka att ett barn som inte hemskt gärna vill ha godis måste vara onaturlig – alla tycker om goda saker! I dessa lägen känner jag att vad skönt det hade varit om det på politiskt nivå hade lagstiftats så att man – liksom så många andra produkter såsom alkohol, t-sprit etc – inte behövde konfronteras med detta dagligen så snart man gick till en mataffär. Därför det finns en aspekt på detta överflöd av utbud som jag tror får oss människor att känna att det blir ”normaliserat”. Vad händer i tankarna hos ett barn som ser godis och snacks överallt i ögonhöjd, men med en förälder som säger ”detta är förbjudet, du får äta godis men bara på lördag”. En av mina barn ställde frågan till mig ”- Men varför finns det då överallt?”. Poängen jag vill få fram är att jag tror att det finns en risk att man normaliserar sitt tänkande, man känner sig inte så udda om det råkar slinka ner en liten chokladbit på väg ut ur affären, det verkar ju vara tillåtet, finns att handla överallt och kan ju inte vara farligt då! Vi vuxna vet ju såklart att det trots allt inte är så nyttigt men hur lär vi våra barn att tänka rätt? Det är lätt att glömma att det skett en explosionsartad utveckling på utbudet av onyttiga matvaror och sockerstinna halvfabrikat och snacks i alla former och färger.

    För cirka ett halvår sedan förklarade min dotter som då gick i årskurs 4 (alltså 10 år gammal) att nästan 20 barn i klassen varje dag handlade energidrycker för fickpengarna som föräldrarna gav till barnen för att handla mellanmål. Riktlinjen för att sälja energidrycker såsom Red Bull är en åldersgräns på 15 år, och det står även utmärkt på burkarna, men det finns inte lagstiftat som för exempelvis folköl. Hon förklarade för mig att barnen i klassen hade sonderat varenda matbutik inom en viss radie från skolan och hade nu ett ställe dit de gick varje dag och sa att de var 14 år gamla, köpte en burk var varje dag och för att sedan gå hem till en flicka i klassen och dricka upp och slänger sedan burken för att föräldrarna inte skall upptäcka detta. Jag var oändligt glad över att min dotter berättade om detta, och samma dag gick jag till butiken och pratade med butikschefen. I kassan reagerade personalen som jobbade där med att ”hur skall vi veta hur gamla barnen är, om de säger att de är 14 år så är de väl 14 år, det är väl inte farligt med energidryck, det har vi aldrig hört” och närmast hånskrattade åt mig. Efter att väl ha fått upp detta ämne till diskussion på föräldramöte och med rektor och skolpersonalen så kunde jag någonstans känna i min frustration över förekomsten av energidrycker och problemet dessa konkret medförde att jag önskade att de inte fanns eller åtminstone var lagstiftade och bortplockade från butikshyllorna.

    En av mina nära väninnor som är klinisk näringsfysiolog och forskare har förklarat för mig att svenskarnas matkonsumtion har ökat med 25% jämfört med 70-talet, att vi idag äter 25% mer än för 30-35 år sedan, och att man kan härleda en stor del av ökningen av fetma och därmed framtida risk för diabetessjukdomar till konsumtionen av läsk som idag har ökat katastrofalt.

    Hon påminde mig om att vi i väldigt stor utsträckning har ändrat vårt beteende så att det idag är självklart att det finns en försäljningsdisk med varmkorv, läsk och pizzabitar i nära anslutning till in-och utgångarna i snabbköpen och vid stormarknaderna, i varuhusen som IKEA och liknande ställen. Vi frossar som aldrig förr i denna snabbmatskultur, vilket på 70-talet inte ens existerade. Jag tycker det är viktigt att börja ifrågasätta sitt eget beteende, att granska sin portmonnä och bestämma sig för att inte skänka sina surt förvärvade pengar till butikens korv-och-bröd försäljning och börja tacka nej till denna förvandling av allas normaltillstånd – därför det har inte varit normalt annat än under de senaste 10-20 åren i vårt samhälle. På 80-talet fanns inte ens en McDonalds restaurang i Uppsala såsom Sveriges fjärde största stad – numera ligger snart sagt en hamburgerrestaurang i varje stadsdel och de är överfyllda av tonåringar, småbarnsfamiljer och människor på språng i den uppstressade tillvaro vi idag lever i. Jag tror en stor del av vår konsumtion idag är en direkt följd av vår tidsbrist där vi idag försöker hinna allt – jobba, göra karriär, skaffa barn och förkovra oss med allehanda aktiviteter – och då är det lätt att gripa tag i enkla kortsiktiga lösningar.

    Din uppmaning till att njuta av livet är en bra kontrast till det ovanstående. Jag tror att min väg framåt är att i ännu större utsträckning börja bejaka glädjen i att ta det lugnt, att njuta av god hemlagad mat och att njuta av sådant som ger tillfredsställelse i livet och istället för att slänga pengar på kläder jag inte behöver, snabbmat eller halvfabrikat jag egentligen inte tycker om eller att vara uppkopplad och tillgänglig för alla istället unna mig sådant jag verkligen vill ha – ett gott glas av ett fint vin, en lyxig maträtt på fredagkvällen och trivsamt umgänge med vänner där jag har tid till nära samtal – inte i cyberrymden.

    Svara
    • Fredrik Bengtsson says:

      Tack Camilla för intressant inlägg kring samhällets ansvar för våra levnadsvanor. Jag tycker att dina tankar om butikernas utbud och exponering som lockar till att köpa det som vi borde undvika ur hälsosynpunkt är särskilt tänkvärd. Särskilt utifrån det du skriver om att den butikspersonal som du tagit upp detta med aldrig tänkt på detta perspektiv. Det blir för mig ett utmärkt exempel på vad som händer när vi frikopplar oss från ansvar och bara tänker på lönsamhet. Det kanske inte är rätt väg att gå att samhället förbjuder saker men uppenbarligen är inte människan kapabel att ta ansvar för sig själv och hålla frestelserna i styr vilket gör att vi hamnar i ett ansvars-vakum där spelrummet för missbruk och destruktiva vanor blir helt i händerna på marknaden och lönsamheten i det kortsiktiga perspektivet. Jag tänker att människor behöver äta och bli mätta och genom att matbutikerna tar ansvar för att erbjuda sund mat som man vet att man mår bra av, tror jag att lönsamheten och tillströmningen skulle ha en chans att till och med öka. Tänk så skönt att kunna gå och handla i din mataffär utan att behöva fundera på om det du köper är skadligt för din hälsa och dina barns hälsa? Skulle inte ett sådant förhållningssätt kunna bidra till att en del av stressen och pressen i tillvaron rent av minskade? Hälsningar Fredrik.

      Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.