TV-serie tar tampen på toleransen

Den största utmaningen för mänskligheten i att bejaka och föda fram morgondagens samhälle handlar om tolerans och respekt för olikheter. Som jag skrivit om tidigare, befinner vi oss i vår del av världen i en livssituation med en mycket hög grad av yttre frihet som ger utrymme för människan att bejaka sin identitet och att skapa det liv hon/han vill leva.

De rättesnören i form av familjebakgrund, kön, religion, etnicitet som tidigare definierade livet, värdegrund, rätt och fel o.s.v. är på väg att luckras upp i en global värld där demokratiska värderingar formar politiken och därmed strukturerna i samhället. Sällan ger vi oss i Sverige kredit för att vi har kommit så långt i arbetet med tolerans mot olikheter givet att vi historiskt sett är ett gammalt enkelt bondesamhälle med oerhört starka normer för rätt och fel. Jantelagen har varit folkets rättesnöre i generationer, vi har fram till de senaste decennierna haft låg invandring och exponering och möte med människor från olika kulturer som har andra sätt att betrakta livet på. Visst har vi utmaningar i vår vardag och visst måste vi kämpa med att hantera komplexiteten som vårt mångkulturella samhälle innebär, men jämfört med andra länder känner jag mig stolt och hoppfull över att vi trots allt har kommit så långt och att vi haft modet att utmana oss själva för att låta oss påverkas av det nya och okända.
Min egen reflektion kring detta handlar om att vi svenskar är så oerhört framtidsinriktade och prestationsinriktade. Vi försvarar inte den svenska nationalsjälen utan är mer upptagna av vad som händer där ute i världen och vad vi behöver göra för att ligga i täten gällande livets alla områden. Som jag skrivit om tidigare tror jag inte det är en slump att vi i Sverige nu också har uppgiften att leda utvecklingen mot morgondagens samhälle gällande strukturer, politiska, sociala och ekonomiska system som lyckas förena välfärd med att människor bra även på insidan. Då måste vi börja redan i barndomen då grunden läggs för vilka värderingar och synsätt som vi tillägnar oss. Den nya TV-Serien för barn ”Hotell kom som du är” verkar vara ett led helt i denna riktning.
På DNs Insidan (16/11) kan vi läsa om denna spännande och tidsenliga satsning där det framgår att syftet med serien är att utmana tittarens uppfattning om vad som anses vara normalt och hur vi bemöter dem som inte är som vi. Barn föds utan värderingar men med ett behov av att anpassa oss och att passa in i en familj och i ett omgivande samhälle. Barn får därmed ett tolerant eller ett intolerant beteende från sin omgivning, det är ingenting som är medfött.

Christer Mattson som är grundskolelärare i Kungälv arbetar med toleransfrågor bland ungdomar och har bidragit med sina erfarenheter gällande upplägget. Han betonar vikten av tid för dialog och reflektion för att barnen ska kunna ta in det som visats. I detta ger han några av nycklarna som behövs för byggandet av det nya samhället där stressen i tillvaron och prestationskraven som jag skriver mycket om här utgör ett reellt hot mot såväl hälsa som demokrati och tolerans mot andra. Tolerans handlar om att kunna förstå världen ur någon annans perspektiv även om man inte håller med om personens åsikter. Ansvaret att arbeta mot tolerans är hela samhällets, både skola, familjen och olika föreningar. Christer Mattson brukar ge de ungdomar han arbetar med i uppgift att skriva en uppsats om ”Dagen då jag som muslimsk raggare kom ut som homosexuell”. De flesta tror att de inte klarar det berättar han, trots att de har kunskaper om såväl raggare, som islam och homosexualitet. När de sedan börjar skriva och fantisera leker de med olika identiteter och börjar sakta förstå hur andra tänker.

I det fria samhället där inget är givet tror jag att vi alla ibland behöver denna typ av uppgifter där vi tvingas sätta oss i någon annans perspektiv och liv som känns väsensskilt och svårt att förstå och acceptera. Hur många krig och konflikter skulle exempelvis inte kunna undvikas eller lösas om förmågan till inlevelse i motståndarens perspektiv var möjlig? Vi måste lära oss att leva tillsammans eftersom intolerans alltid kommer att finnas och behöva utmanas. Belöningen i att själv jobba med sin egen intolerans ligger i att livet faktiskt blir roligare då man inte går omkring och hatar någon eftersom man då slipper lägga energi på att störa sig på någon eller något hela tiden. Intolerans är med andra ord oförenligt med strävan efter det Goda Livet!

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.