Unna dig att bli hänförd!

Alla föds vi med en förmåga till hänförelse och förundran över livets magi. Många tappar kontakten med denna intensiva lyckokänsla under livets gång och blir som vuxna påminda om den endast i kontakten med barn som så naturligt låter sig förundras i upptäckten av livet. Alla som minns hur det känns att känna sig hänförd eller förundrad av en människa, en plats, en situation eller en upplevelse vet att det är just där och då som livet ter sig som vackrast och mest meningsfullt. Forskning påvisar både psykologiska effekter som förhöjd närvaro, minskad stress och ökad altruism – men även minskad risk för hjärtinfarkt och andra fysiska hälsobesvär.

Vad är det då som får oss att förlora kontakten med denna så viktiga förmåga som påverkar hela känslan för livet och livskvalitén i stort? Min analys är att det är jakten på mer och bättre som får oss att springa förbi livets magi som ständigt finns där naturligt för oss att upptäcka – om vi bara saktar farten och tillåter oss att vara närvarande. När vi hamnar i klorna på frosseri och girighet förlorar vi även förmågan att känna oss nöjda och ta det lugnt. Fokuseringen på vår egen storhet och vårt ego gör att vi blir högmodiga och tappar den förundran för naturen, för arkitektur, konst, kultur eller ett möte med en annan människa som vidgar vårt perspektiv på oss själva och på livet. Svaret på detta blir för många utbrändhet och depression.

Dock finns det ingen nedärvd orsak till att vi tappar bort den naturliga förmåga till hänfördhet och förundran som alla barn föds med. Det handlar om hur vi socialiseras in i en familj, i en kultur och i ett sammanhang och om hur dessa erfarenheter formar oss. Jag tänker på min farmor vars förmåga till hänförelse över en nyutslagen blomma i trädgården, dagens första kopp kaffe, eller ett samtal med en familjemedlem eller en vän – kunde sprida glädje för oss alla. Jag tänker på min pappa som timmarna innan han dog och dödssjuk intog sin sista måltid som bestod av barnbarnets födelsedagstårta och en kopp nybryggt kaffe. Det lyste om honom så underbart gott tyckte han att det var. Jag är verkligen tacksam över att de lyckades behålla förmågan till hänförelse över det lilla och enkla i vardagen och att de därigenom satte tonen och banade väg för att vi barn kunde behålla denna förmåga även för egen del och genom livet.

Förmågan till hänförelse och förundrad är den viktigaste gåvan man kan ge till sitt barn eftersom den bäddar för en högre tillfredsställelse med livet oavsett de yttre omständigheterna. Dessutom öppnar dessa positiva känslor upp våra sinnen och gör oss mer altruistiska och benägna att hitta broar för samverkan och fredliga samvaro med andra. Ett recept för både inre – och social hållbarhet helt enkelt!

5 Kommentarer
  1. Annika Dopping says:

    Detta är sann rikedom! Jag associerar till Dalai Lamas citat: “Den verkligen fattigdomen är den att aldrig vara nöjd det man har”…
    Tack för alla dina värdefulla och tankeväckande inlägg!

    Svara
    • Fredrik Bengtsson says:

      Tack Annika för ditt bidrag med Dalai Lamas så kärnfulla citat som fångar essensen av det vi behöver påminna oss om i en tid präglad av “spiritual hunger at an age of plenty”

      Svara
  2. Annica says:

    Jag tror aldrig att det är försent att hitta tillbaka igen.
    Till att känna hänförelse och förundran.
    Det är just i lugnet och i stillhet jag upplever de ögonblicken igen.
    Det är en konst att uppleva storheten i de små och enkla stunderna.
    Det är där vi hittar oss själva igen under den brusande ytan i den yttre världen som rusar.
    Jag tror tyvärr att vi är många som hamnar i depression och utmattning utan att vi drabbats av girighet och frosseri.
    Att vi är många med en sårbar personlighet
    som dras med i dagens höga tempo och inte har haft verktygen att hjälpa oss själva innan kraschen är ett faktum
    Många med empati,generositet och stora hjärtan drabbas också.
    Det gäller att hitta den där inre styrkan också som gör att man har modet att inte hoppa på det rusande tåget.
    Jag kan minnas de magiska ögonblicken då tid och rum upphör att existera för en stund.Då man är ett med upplevelsen och närvarande i nuet.
    Tack för att du skriver om något så viktigt.
    Det behövs mycket mer av hänförelse och förundran i vårt samhälle.
    Vägen dit är väldigt kort.
    Den är egentligen nu.
    Allt gott.
    ❤❤❤
    Annica

    Svara
    • Fredrik Bengtsson says:

      Hej Annica, tack för dina kloka tankar. Jag håller med om det du beskriver men skulle vilja tillägga att vi ibland hamnar i gränslösa beteendemönster, inte för att vi har fel värderingar men för att vi inte förmår sätta gränser för oss själva. Skälen till detta kan självklart vara många och komplexa men oavsett vägen eller de bakomliggande orsakerna blir symptomen och konsekvenserna ofta desamma. Tack för att du påminner oss om “the power of now”

      Svara
      • Annica says:

        Tack för ditt svar Fredrik!
        Du har så rätt.Vi är många som inte satt gränser för vår själva inklusive mig själv.
        Det som driver många av oss. tror jag, som arbetar med människor inom olika yrkesområden har varit att hjälpa andra i deras utveckling på olika sätt.Den viljan och omtanken om andra kan vara svår att balansera mot att faktiskt ta hand om sig själv också.
        Arbetet i sig kan vara gränslöst.Att arbeta med människor är att vara här och nu på olika sätt.Arbetet är inte alltid vara så lätt att stänga av när man går hem.Man vill så mycket för andras skull.
        Det är en konst att lära sig stänga av och låta tankarna vila.
        Jag har den hårda vägen fått lära mig att känna medkänsla med mig själv också, inte bara för andra.
        Jag hoppas för kommande generationer på en samhällsutveckling där vi på olika sätt kan hjälpa varandra med denna gränssättning.
        Att vi lär våra barn att känna självmedkänsla.
        Att vi får ett ännu öppnare klimat där vi vågar öppna upp och vågar berätta om hur vi känner och mår även på vår insida.
        Finns så mycket rädsla hos många av oss att vi inte duger för de vi faktiskt är.Fantastiska var och en av oss på olika sätt.
        Jag tror många fall av utmattning och depression kan undvikas just om vi vågar prata med varandra och söka hjälp i tid.
        Har lärt mig så mycket om att i all vår sårbarhet finns en enorm styrka.
        Det är den styrkan som hjälper mig vidare i dialog och samarbete med andra.
        Det är verkligen som Haemin Sunim säger i sin bok Allt du kan se när du saktar ner…: Försök inte läka dina sår – lägg istället tid i ditt hjärta.
        Allt gott.
        Annica

        Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.