Uppvaknandet ger existentiell ångest

Vinsten med att leva i Censur och lägga en dimridå över saker och omständigheter som man inte förstår, är obekväm med eller inte vet hur man ska hantera är att oro och ångest minskar och känslan av kontroll ökar. Ett visst mått av censur är nödvändigt för att man ska kunna känna sig lugn och trygg och kunna sova gott om natten. För stark censur däremot leder till att vi ignorerar omständigheter som vi skulle behöva uppmärksamma och hantera för att undvika en kris eller katastrof av något slag.

Som med det mesta i livet handlar det om balans. Just nu sker ett omvälvande uppvaknande i världen kring det krisläge som råder gällande klimatet och livet på jorden. Det stämmer att inte bara vårt eget liv är hotat utan även mänskligheten som helhet och jordens hela eko-system. Forskare och miljömedvetna människor har i årtionden försökt göra oss uppmärksamma på detta men censuren har varit kompakt och vi har fortsatt leva som om hotet inte angår oss.

Detta irrationella beteende är dessvärre mänskligt och innebär att vi måste uppleva en ”sense of ergency” och ett kristillstånd för att hitta motivation och kraft att agera. Ibland lyckas vi hitta lösningar i sista stund, ibland inte. Fenomenet blev känt under franska revolutionen 1789 då det franska kungahuset flyttade ut från Paris till Versailles där de skapade sig en drömvärld avskild från verkligheten för att kunna fortsätta leva i censur samtidigt som världen omkring dem kollapsade och ledde till en nationell revolution. Det hela slutade som bekant med att Louis XVI och Marie Antoinette blev avrättade, att kungadömet avskaffades och att aristokratin miste sina privilegier.

Gång på gång upprepas varianter av detta tema där de ledande skikten i samhället sluter sig och stänger in sig i censur istället för att öppna upp och inse att det är nödvändigt med åtgärder och radikala förändringar. Det är egentligen ofattbart att världens ledare har kunnat tillåta att förstörelsen av jorden och dess miljö har kunnat gå så långt och att de genom politiska beslut också direkt har medverkat till att problemen förvärrats. På individnivå är det lika häpnadsväckande att se hur stränder, parker och inte minst våra hav fortsätter fyllas av plast och skräp trots att vi vet att detta i slutändan kan leda till allvarliga sjukdomar för oss själva och/eller våra närmaste.

De samhällen och Civilisationer som har klarat sig ur svåra kriser kännetecknas av att de har haft ledare som haft modet och kraften att ta sig förbi Censuren och att möta de problem och utmaningar som de har ställts inför. Det är genom den personliga inre förändringen som de har tvingats till som de har kunnat leda sitt folk och sina medborgare genom censur till den insikt och acceptans som krävs för att klara av att ställa om, agera och finna lösningar på kriser. I dagens situation behöver vi acceptera att medvetenheten om hur illa det står till med hållbarheten i världen skapar en existentiell ångest. Flyr vi från den och censurerar den genom att förneka och lägga locket på med hjälp av mediciner är vi förlorade. Då finns det inget hopp.

Om vi däremot klarar av att skaffa oss insikt, kunskap, acceptera att vi behöver genomgå en inre förändring och ställa om våra beteendemönster i stort och smått – nu – har vi ännu en chans att undvika eller åtminstone moderera en global och irreversibel miljökatastrof. För detta krävs en helt annan inställning till oro och ångest där vi behöver lära oss att det är friskt att uppleva dessa känslor som respons på den situation som råder. Det är känslan av kris som föder handling och det är i detta läge som vi behöver trygga, stabila och kloka ledare som genom sitt agerande kan visa på en väg framåt som inger hopp och mod hos den stora massan och som får oss att gå i samma riktning mot ett gemensamt mål.

Just nu är det viktigt att vi ställer krav på våra ledare och politiker att vidta åtgärder och att vi engagerar oss i diskussioner och den allmänna debatten kring hållbarhetsfrågorna. Lika viktigt är det att vi vänder blicken mot oss själva och funderar på hur vi bäst leder oss själva i en riktning mot hållbar livsstil så att vi därigenom också kan bli förebilder för dem som finns i vår närhet. ”Sustainability begins with you”

2 Kommentarer
  1. G. Gennvi says:

    Mycket välformulerat och angeläget ämne att hålla som levande kunskap i tider som dessa. Jag upplevde nyligen hur man ville lägga locket på efter en dödsolycka i våra fjälltrakter. Men när naturen förändras kan man bara säkra att kunskap hålls levande och förnyas genom ett ständigt pågående samtal (dialogisk=flöde av mening). Det är så människor och samhällen har överlevt utmaningar, förändringar lokalt, regionalt och nationellt. Skillnaden nu mot förr är att nu ät utmaningarna globala.

    Svara
    • Fredrik Bengtsson says:

      Tack Göran för ditt inlägg.Det är som du skriver viktigt att vi utmanar censuren när den uppträder såväl i vår närhet som på den internationella arenan. Utmaningarna är globala och därför måste vi också tänka globala lösningar och inte sluta oss inåt i tider då vi behöver öppna upp och ta in vår omvärld mer än någonsin.

      Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.