Vad är centrum för ditt liv?

Jag läser en artikel om att över 10% av unga tjejer i Sverige går på antidepressiv medicinering och jag undrar när det psykiska lidandet i den Västerländska kulturen ska få samma uppmärksamhet som Corona pandemin?

Samhällets syn på frågan är snarlik d.v.s. det gäller att medicinera bort problemet och det verkar inte finnas några gränser för hur långt man kan sträcka sig i omfattning eller hur stor andel av befolkningen som ska behöva drabbas innan man börjar fundera på de underliggande faktorerna som orsakar lidandet. En välfungerande, intelligent och framgångsrik person jag träffar inom ramen för mitt arbete som psykolog drabbades av en svår livskris och fick genast diagnosen Bipolär och sammanlagt 25 mediciner utskrivna för dagligt bruk. När han protesterade blev han hotad av sin läkare som vägrade sjukskriva honom om han inte gick med på att ta dessa mediciner. Tyvärr är detta bara en röst bland många, många fler i liknande situation.

Jag pratar med unga vuxna och känner plötsligt hopp då de visserligen beskriver upplevelser av ångest och depressioner men de ser sig inte som sjuka och har aktivt valt bort psykofarmaka när de väl blivit vuxna nog att klara av att stå emot trycket från vården och samhället. De uppfattar tydligt sitt lidande och sina symptom på ett samhälle i sönderfall där den västerländska modellen för vad livet går ut på upplevs som meningslös. De inser att den brist på mening i livet som de upplever är det verkliga problemet och att de måste aktivt ta ansvar för att påverka samhällsutvecklingen i en riktig som bygger på andra värden. De känner inte att centrum för deras liv kan handla om konsumtion, yta, materialism och självcentrering – de längtar efter något annat helt enkelt.

Jag tänker att vi lever i en tid då saker och ting håller på att brista, både gällande människors personliga hållbarhet och beträffande naturens hållbarhet. Vi lever på katastrofens rand och det finns inga fler steg att ta i fel riktning innan det måste vända. Innan köpcentrum och konsumtion blev livets centrum för den västerländska människans tillvaro byggdes kyrkan mitt i byn och livet kretsade kring religionen och andliga värden. Samma utveckling bort från religiositet och mot frihet att leva sitt liv fritt från yttre påverkan ser vi över hela jordklotet. Problemet är att Sverige som anses vara det mest fria landet i världen bevisligen inte kan stoltsera med att denna utveckling har lett till lycka, välmående och en hållbar utveckling.

Enligt forskningen utgör Sverige ett socialt experiment där vi med tiden kommer behöva utvärdera huruvida människan klarar av att skapa och definiera sig själv och sitt liv helt fritt eller om denna maximala frihet istället leder till förvirring, kaos, ensamhet och meningslöshet? Kan det vara så att pendeln har svängt alltför långt bort från den grund för livet som den andliga dimensionen i tillvaron innebär som reglerar hur människor bör leva tillsammans och med sig själva för att uppnå värdighet och känna mening i sitt liv? Kan det finnas något annat, oklart vad, som kan ersätta den andliga dimensionen och hjälpa mänskligheten att uppnå samma sak dvs ett inre ankare och fokus för sitt liv som gör att livet bärs upp av en mer självklar känsla av mening och att den rådande själsliga nöden som präglar västvärldens demokratier kan övergå i en känsla av inspiration och meningsfullhet?

Det är många och stora frågor som saknar svar i det rådande paradigmskifte som vi lever i men det vi kan göra här och nu är att fråga oss själva vad vi låter vårt eget liv cirkla kring för värden? Jobbet och karriären? Att vara lyckad? Att vara en bra människa? Att bidra till en sund utveckling för världen? Eller annat….?

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.