Vad ska vi göra då vi inte längre kan måla om verkligheten?

Hela västvärlden står inför ett gigantiskt behov av en genomgripande förändring i många stora, existentiella såväl som världsliga frågor. För att vi ska klara av att genomföra dessa förändringar är det nödvändigt att vi tar in verkligheten som den är och slutar måla in oss i ett hörn av censur där vi målar tillvaron som vi önskar att den skulle se ut.
Trots alla år då jag på olika sätt arbetat med temat förändring är det fortfarande en gåta och en utmaning att stötta och vägleda människor genom de förändringar som de behöver göra för att kunna leva ett gott liv. Exemplen på censur är många.

En god vän till mig som bor i Spanien berättade nyligen för mig då vi talade om den ekonomiska och politiska krisen i landet, att regeringen hade infört att den tidigare helt subventionerade läkemedelsförskrivningen nu skulle beläggas med en blygsam avgift på 1 euro/läkemedelsrecept. I ett land med 60 miljoner invånare som är högkonsumenter gällande läkemedel, blir det trots allt ganska stora summor till staten som hjälp att hantera det ekonomiska läget som onekligen är både kärvt och mycket allvarligt. 
Samtidigt, visar det sig att denna intäkt motsvarar ungefär samma summor som det kostar samhället att annonsera ut tjurfäktningar på landets tjurfäktningsarenor, en tradition och för många ett självklart nöje, som trots då krisen knackar på dörren är oantastad.

Man behöver så klart inte vara ekonom för att förstå att detta är helt irrationellt och ett uttryck för en total censur gällande den verklighet som man har att förhålla sig till. Alla är vi fast i våra föreställningar och uppfattningar om hur vi skulle önska att saker och ting vore och ibland försvarar vi den ståndpunkten ända in i döden i både bildlig och bokstavlig mening.
I Jonas Gardells gripande serie om när aids kom till Sverige; Torka aldrig tårar utan handskar finns det t.ex. en scen där en mamma sätter sig ner och skriver ett brev till sin son som hon brutit med på grund av hans sexuella läggning. I brevet ber hon honom att inte skriva eller höra av sig mer eftersom hon har bestämt sig för att han inte längre finns….
Att förneka sitt barn, även då detta barn blivit vuxen, är kanske den ultimata censuren, då lyckas man verkligen avskärma intellektet från känslolivet och klarar inte av att hantera mötet med verkligheten som den är. Liknande exempel kan vi se runt om i världen varje dag där relationer bryts av på grund av livsval gällande kön, etnicitet, religion, yrke o.s.v.

I den nyligen presenterade undersökningen av den brittiska tankesmedjan Legatum Institutes konstaterar man att nyckeln till välstånd i ett samhälle handlar om att länder lyckas kombinera socialt ansvarstagande med personlig frihet. Sverige kommer som nummer tre på denna lista efter Norge och Danmark vilket gör att Skandinavien ligger högst i världen i hur människor rankar välstånd. Jämfört med många andra länder kan man därför säga att vi i Sverige har haft en större portion mod och mognad att våga gå emot fördomar och att gå i bräschen för värderingar som tillhör det moderna livet. Att kämpa med sina fördomar och att lära sig respektera andra och olika uppfattningar är något som man aldrig blir klar med men jag anser ändå att vi har kommit väldigt långt i Sverige gällande dessa frågor och att vi har anledning att känna oss stolta över vart vi befinner oss. Just tack vare att vi har det så bra kan man tänka sig att vi därför också har ett viktigt ansvar i att fortsätta påverka livet både i vårt eget land och internationellt för att visa att demokrati, respekt, medmänsklighet och frihet att vara sig själv är en väg som leder till ekonomisk framgång och välstånd!

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.