Vad vi missar då rationaliteten tagit över i samhället

Livet handlar i mångt och mycket om balans, så enkelt och så svårt att acceptera. Det är intressant att reflektera över vad det är som driver oss människor att skapa obalans i vårt eget liv, liksom i det omgivande samhället och kulturen istället för att lära oss att leva på det balanserade sätt som forskningen i de Blå Zonerna (se tidigare inlägg) lär oss skapar både ett långt, lyckligt och hälsosamt liv. Kanske är detta själva essensen av människans irrationalitet.

I Sverige är vi bra på mycket; det är egentligen helt ofattbart hur vårt lilla land lyckas ligga så i framkanten när det gäller allt ifrån miljöfrågor till sport, multinationella företag och musikproduktion. För detta är vi kända i hela världen och på ytan har vi under de senaste åren skapat ett samhälle som bygger på ordning och reda, förutsägbarhet och rationalitet. Först de senaste årtiondena har det gått upp för oss att vi drivit den rationella dimensionen i livet lite väl långt vilket resulterat i en utbredd känsla av ensamhet, existentiell tomhet och psykisk ohälsa för många. Trots att över 10% av befolkningen går på antidepressiv medicinering på daglig basis och därmed per definition lider av psykisk ohälsa har vi inte förmått vara självkritiska och fundera på just balansen mellan den rationella dimensionen av livet och den känslomässiga eller andliga. Istället har vi försökt tillämpa det vi är bäst på d.v.s. en rationell tolkning och hantering av den psykiska ohälsan med hjälp av mediciner och KBT. Det gäller till varje pris att få människan att inordna sig i ledet helt enkelt för någon fel på vårt samhälle eller sätt att leva kan det omöjligen handla om givet det paradigm som vi utgår ifrån som gett oss så mycket framgång i det yttre livet.

Den psykiska ohälsan har bara ökat år från er och är idag den största epidemin i vårt samhälle som dessvärre blivit normaliserad och accepterad. Det som däremot börjar bita på den svenska folksjälen och våra politiker är den grova kriminaliteten i samhället som är att likna med en inhemsk terrorism. Att det inte räckte med att ge invandrare tak över huvudet och uppehållstillstånd för att resten skulle fixa sig liksom av sig självt har kommit som en kalldusch för många. Det vi inte förstår att ett liv utan mening inte är något liv värt att leva och att människan i jakten på mening är beredd att ta till drastiska åtgärder.

Att vara del av en gemenskap, att bli sedd och bekräftad är varje människas mest grundläggande existentiella behov. Bristen på detta gör oss deprimerade. Ändå har vi missat att de unga pojkar som lockas in i gängkriminalitet i tidiga tonåren lockas in i kriminalitet och gängtillhörighet i bristen på andra sammanhang som kan tillgodose deras grundläggande existentiella behov. Det är i det sammanhanget som de blir någon att räkna med och får uppleva den känsla av sammanhang som är själva grunden för vad livet handlar om. De blir inte kriminella för att de älskar våld och vill leva ett liv som brottslingar utan för att det viktigaste i livet fattas dem.

Infödda svenskar hamnar i psykisk ohälsa av samma existentiella skäl som invandrarkillar hamnar i gängkriminalitet. I den arabiska kulturen som många gängkriminella tillhör pratar man inte om känslor, man visar inte svaghet och man döljer sina problem. Detta eftersom man är uppfostrad i en kultur där skuld- och skam står i centrum för socialiseringen in i att bli en man enligt den traditionella machobilden av vad det innebär.

Straffen för de gängkriminella skärps och fängelserna är överfulla. Till viss del kommer detta sannolikt att bidra till att våldet och gängkriminaliteten i samhället minskar över tid men om man inte parallellt förstår att själva grunden för att unga killar lockas till dessa sammanhang handlar om grundläggande existentiella behov kommer vi inte att få bukt med problemet. Detta eftersom det handlar om en fråga på liv och död där ett liv utan mening inte upplevs som svårt att ge upp för ett högre syfte.

Kanske är det så att det fruktansvärda som sker i våra förorter varje dag med skjutningar och oskyldiga som skadas och dödas för att de råkar befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt är det som krävs för att vi alla ska vakna upp och försöka gräva oss bakom de rationella tolkningar av livets logik som vi utgår ifrån. Dessa mallar ger inga svar på det som sker och därför tvingas vi söka oss djupare inåt för att finna de svar vi behöver för att hitta adekvata lösningar.

Allt kan sammanfattas med att Livet måste ha en mening!

1 svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *