Våga vägra wifi – Per sörjer semestersamtalets död

[dropcap]I[/dropcap] Resemagasinet Vagabonds första nummer 2013 kan vi läsa en krönika av Per J Andersson som är väldigt tänkvärd. Temat handlar om hur världen och inte minst upplevelsen av att resa påverkas av tillgången till wifi. För bara några år sedan kunde resor till små byar eller mindre utvecklade länder innebära att man hade en giltig anledning till att vara bortkopplad från resten av världen och därmed mer närvarande på den fysiska plats man befann sig på istället. I krönikan beskrivs hur ett trevligt samtal kring middagsbordet avbryts av att någon ska googla fram ett svar på en fråga, vilket resulterar i att resten av sällskapet passar på att kolla sina mail i sina mobiler, väderleksrapporter eller loggar in sig på Facebook för att kommunicera med vännerna där hemma.

Han gör också en nostalgisk tillbakablick på backpackerlivet som tidigare handlade om att möta människor, dela upplevelser och knyta kontakter med människor från hela världen utifrån att alla var utlämnade från sina vanliga sammanhang och därmed lika kontaktsökande som man själv var. Backpackers idag samtalar inte längre med varandra på caféer och barer, så snart de har gjort sin beställning och fått lösenordet till wifin börjar de tysta stirra ner i sina telefoner för att uppdatera sig om världen runtomkring och om livet där hemma. Vad händer med närvaron till det liv som pågår runt omkring dem om cybervärlden blir mer verklig än den faktiska verklighet som man rör sig i? Per J Andersson vill poängtera att han inte är någon bakåtsträvare och att han själv är internetberoende precis som vi andra. Däremot förutspår han en motreaktion där människor aktivt tar ställning mot fri wifi till förmån för avskildhet och lugn och ro. Jag själv som nyligen rest runt på Kuba där tillgången till internet på många håll fortfarande är starkt begränsad, kunde själv tycka att det var skönt med avskildheten och känslan av frihet över att inte kunna vara uppkopplad. Samtidigt mötte jag lokalbefolkningens frustration över att vara begränsad och förhindrad att ta del av världen och att bli en del av cybervärldens outtömliga möjligheter som vi har lärt oss att se som självklart i vår uppkopplade del av världen.

[dropcap]J[/dropcap]ag tror inte på förbud och begränsningar vad gäller information och möjlighet till kunskap och kontakt med andra via internet. Däremot ser jag att vi behöver lära oss att hantera gränserna mellan vår faktiska värld där livet faktiskt pågår och cybervärlden som på många sätt inkräktar på det övriga livet idag. Som jag skrivit om i tidigare inlägg finns idag ett utbrett beroende och missbruk av sociala media och internet som inte ännu uppmärksammats av varken oss själva, vår omgivning eller av samhället. Konsekvenserna för våra relationer till oss själva och till andra är dock lika förödande som vilken annan form av missbruk som helst. Jag tror därför på en kollektiv rörelse där vi aktivt tar ställning för att begränsa livet i cyberrymden när vi är ute och reser till förmån för en ökad grad av närvaro på platsen där vi befinner oss, med våra medresenärer och för de nya upplevelser och kontakter som vi där och då har möjlighet att ta till oss.

Lika viktigt är att tänka på detta på hemmaplan för att öka närvaron med familjen, din partner och dina vänner. Relationer kräver att man möts för att man ska lära känna varandra och för att en relation ska kunna ta form och utvecklas. En afrikansk vän till mig berättade att det numera i hans hemland är vanligt att killarna bjuder ut tjejer de vill dejta på middag, men under hela middagen sitter de fastklistrade vid sin mobiltelefon istället för att föra en konversation eller lära känna flickan ifråga som sitter framför dem. Hur ska det vara möjligt att uppleva sig som sedd, som viktig och intressant för den andre om hon eller han väljer att kliva in i en annan värld istället för att vara där med dig? Det är liknande omständigheter som gör att många barn i västvärlden svarar att det viktigaste i livet för mamma och/eller pappa är telefonen, datorn eller jobbet.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.