Var tredje barnmorska på väg bli utbränd

[dropcap]V[/dropcap]ar tredje barnmorska är på väg att bli utbränd, visar en färsk forskningsrapport som presenterades i DN (15/8). Det ökar riskerna för både mammor och barn. Lika stor andel överväger att sluta i yrket på grund av den höga arbetsbelastningen.

Forskningen har belagt det som många säkert känt: att en barnmorska som kan vara kontinuerligt närvarande under en och samma förlossning är en stor fördel. – Det säger sig självt att om en barnmorska har för mycket att göra ökar risken för att barnet eller den födande kvinnan ska drabbas av allvarliga komplikationer, säger Hildingsson. På vissa sjukhus försöker man kompensera detta genom att använda teknisk övervakningsutrustning.

– Men det kan lätt bli felbedömningar om man inte är inne på rummet och inte har skaffat sig en helhetsbild. Med en närvarande barnmorska minskar däremot risken för blödningar, bristningar, utdraget förlopp, sugklocka och kejsarsnitt. En annan effekt av bristen på barnmorskor är att kvinnor tvingas stanna hemma in i det sista och att de slussat runt mellan sjukhus i brist på personal. I Stockholm har situationen länge varit så men Ingegerd Hildingsson ser nu hur det sprider sig i landet.

–  Det är en konstig syn på det viktigaste tillfället i livet, säger Hildingsson som anser att en barnmorska per födande kvinna borde vara ett absolut krav. Den fråga som väcks när man tar del av dessa nedslående forskningsresultat är om en sådan torftig och ovärdig syn på barnmorskornas arbete är förenlig med ett välfärdssamhälle? I alla kulturer och i alla tider har barnafödande varit omhuldat med respekt och vördnad för det stora i detta ögonblick som innebär fara för såväl mamman som barnet. Det är självklart att den viktiga relationen mellan mamman och barnmorskan är av stort värde för kvinnans upplevelse av situationen och att barnmorskan känner att hon kan ägna sig åt det som är själva anledningen till att hon har utbildat sig till barnmorska. Att ersätta en barnmorska med teknisk övervakning är ett exempel på ett avhumaniserat samhälle där kunskapen och respekten för mänskliga behov är obefintlig. Att de stackars barnmorskorna blir utbrända är en naturlig konsekvens av att de direkt drabbas av det ovärdiga i hela situationen och dessutom måste agera på det i sitt arbete för att få det att fungera. Drivkraften för en barnmorska är självklart att ge professionellt stöd och empati till de födande kvinnorna och se till att alla barn som föds tas emot på ett värdigt sätt och välkomnas till livet. Då förutsättningarna att kunna tillhandahålla en sådan livsbefrämjande miljö inte längre finns, tappar arbetet sitt mål och sin mening. Dessa brister försöker barnmorskorna i det längsta kompensera för genom att kompromissa med sin egen tid, sina egna behov och genom att på alla sätt försöka effektivisera där det går. När de når punkten då inte detta hjälper och de inte ser någon utsikt till förbättring, slår antingen utbrändheten till med full kraft och leder till sjukskrivning och i många fall en kombination av utmattning och depression, eller också måste de sluta och omskola sig till annat yrke.

Är detta verkligen en rimlig utveckling i ett välfärdssamhälle?

Läs artikeln i DN här–>

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.