Vem ska bestämma över din kropp?

Debatten om vem som ska bestämma över och vem som har rätten att lägga sig i hälsofrågorna i vårt samhälle pågår för fullt. I DN pågår för närvarande en artikelserie på detta tema som belyser frågan utifrån olika perspektiv.

Den farhåga som lyfts fram och debatteras tar avstamp i den rasideologi som härstammar från Hitler och det tredje riket och som efterföljdes av folkhemmet med makarna Myrdal i spetsen, i strävan att skapa den perfekta rationella människan som höll sig frisk för att kunna arbeta och hålla det rent och snyggt omkring sig. Personligen reagerar jag häftigt, som syftet är i en debatt, då jag läser dessa artiklar med dess kritiska perspektiv på nutidens omsorg om människors hälsa som likställs med myndighetsutövande och rasism. Dels anser jag att man helt bör utesluta referenser till rasideologi som får stå för Hitler och en helt annan diskussion, ur den aktuella debatten, dels anser jag att man glömmer bort att det i Europa och inte minst i Sverige, efter andra världskriget fanns miljoner människor som förklarligt nog efter två förödande världskrig var svårt deprimerade och utmattade som följd av världskrig och ekonomisk kollaps. Att myndigheterna vid den tidpunkten i Sverige baserat på de behov och den situation som människor levde i då, försökte uppmuntra människor att sluta supa, att börja motionera och ta ansvar för sin hälsa anser jag bör ses som något väldigt positivt som inte ska smutskastas genom att göra kopplingar till rasideologi och krav på att bli en perfekta människan!
Vi hade inte haft något Folkhälsoinstitutet, vi hade inte haft någon motions- och idrottsrörelse i vårt land om vi inte hade fått en kollektiv rörelse i denna riktning som initierats av staten och som bland annat resulterat i att vi idag har en medellivslängd i Sverige som är bland de högsta i världen. Att det idag inte längre är staten som kan eller bör sörja för folkets hälsa tycker jag är rimligt.
Vi har en upplysning och en medvetenhet om hälsa i vårt land som gör att alla kan informera sig om hur man bör leva och vad man bör göra för att hålla sig så frisk och sund som möjligt. Detta ger förutsättningar för att kunna axla det egna ansvar för sin hälsa som man aldrig kan överlåta på någon annan. Problemet och dilemmat i vårt land idag är inte att vi saknar kunskap om hälsa, utan att vi kollektivt upplever avsaknad av tid och i viss mån pengar för att kunna underhålla vår hälsa och undvika att bli sjuka. Att dagens moderna arbetsgivare därför påtar sig ett ansvar för att skapa stöd och förutsättningar för medarbetarna att få tillgång till och att få ekonomiskt stöd för att underhålla sin hälsa anser jag är något oerhört positivt som borde hyllas istället för att kritiseras!
Det finns ingen motsättning i att förena människors välmående med att de känner sig motiverade, trivs med sitt jobb och är produktiva på jobbet. Att hälsa och prestation hänger ihop är en självklarhet och behöver inte innebära någon intressekonflikt överhuvudtaget. Däremot är det så klart viktigt hur agerande och upplägg ser ut så att man som medarbetare inte upplever sig tvingad eller jagad så länge man sköter sitt jobb, utan som att man får förutsättningar och stöd för att inom ramen för sitt arbetsliv kunna sköta sin hälsa så att livsbalans och tid för privatlivet inte belastas av detta grundläggande behov som vi alla delar.

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.